Julförberedelser.

Idag har jag strukit juldukar och bonader och väntar nu på att barnbarnet från Lund ska komma när hon slutat skolan. Hon ska hjälpa oss lite med städningen på ställen vi inte kan nå utan att klättra på en stege.

Nya skor.

Idag var makan och jag och köpte ett par nya skor (1099 kronor) och jag håller nu på att gå in dem här i lägenheten innan jag går ut med dem.

Titta det snöar!

Så sjöng Povel Ramel i sin visa och det gjorde det igår, så man får gå försiktigt så man inte ramlar när man går ut. Igår kom också barnbarnet från Lund hit för att hjälpa sin mormor med att sätta upp tomtegardinen i köksfönstret och annat, som hon inte orkar göra själv. Hon fick också pratat med sin mamma i telefon och vi sjöng "Gratulationsvisan", för mamman hade fyllt år.

Värmebölja?

Idag var det riktigt varmt - 12 plusgrader och vindstilla i motsats till igår, då det blåste kallt. Och så har vi besök av barnbarnet från Lund som vi brukar på helgerna. Roligt med omväxling i tillvaron. I morgon går vi in i november månad och det betyder att jag ska igång med att hitta motiv och teckna mina julkort.

Tvättdags igen

Måndagen den 25 oktober var det dags att tvätta igen och makan fick åter hjälp av barnbarnet från Lund. som kom hit på söndagen. Hon och makan var också ute och tittade i affärer, alltid finns det något som lockar en ung tös.

Första snön

Igår berättade barnbarnet i Lund att det snöade och idag har det stormat här i Malmö så det var jobbigt att ta sig fram.

Soligt och varmt

När makan idag var färdig i tvättstugan gick vi en lång promenad i det soliga och fina vädret, Vi kunde till och med sitta på en bänk vid kanalen. Ner vi sen kom hem satte vi oss på gården en stund innan vi gick upp för att äta.

Hörselhjälp

Idag har jag fått hörselapparat i båda öronen.

Stormy Weather

I eftermiddags, när jag gick en runda, stormade det så jag nästan höll på att ramla omkull, det var en typisk höststorm, men jag klarade mig.

Dagen efter.

Idag har jag läst alla födelsesdagskort igen och lagt undan presenter i form av chokladaskar, vin och snapsflaskor samt blommor och jag tackar alla som gratulerat mig.

Födelsedag

I morse "väktes" jag av makan, som sjöng "Gratulationsvisan" med anledning av min 86 års födelsedag. Jag fick en fin blomma och ett par tobakspaket vid kaffebordet . Lite senare kom barnbarnet från Lund och vid 12 tiden kom makans syster Tora och en stund efter, systern Maj-Britt med presenter. Sen åt vi middag - skinkstek och medisterkorv med brynta småpotatis och grönlångkål, till efterrät, som vanligt ända sen min barndom, citronfromage. Sen kom sonen, lagom till eftermiddagskaffet. Han och Alexander gratulerade mig med en flaska Aalborgs Akvavit. Av Lasse och Anita fick jag en flaska vitt vin. Posten kom med gratulationskort från Ulla-Britt och Stig i Kristiansstad och kort från min syster Kirsten, som också ringde, kort från Margareta och hunden Anna, kort från Yvonne och Inge, kort från Birthe, Terry och William i Texas, som också ringde och gratulerade. Även min gamle ungdomskamrat Henning i Helsingborg hörde av sig per telefon.

Födelsedag

I morse "väktes" jag av makan, som sjöng "Gratulationsvisan" med anledning av min 86 års födelsedag. Jag fick en fin blomma och ett par tobakspaket vid kaffebordet . Lite senare kom barnbarnet från Lund och vid 12 tiden kom makans syster Tora och en stund efter, systern Maj-Britt med presenter. Sen åt vi middag - skinkstek och medisterkorv med brynta småpotatis och grönlångkål, till efterrät, som vanligt ända sen min barndom, citronfromage. Sen kom sonen, lagom till eftermiddagskaffet. Han och Alexander gratulerade mig med en flaska Aalborgs Akvavit. Posten kom med gratulationskort från Ulla-Britt och Stig i Kristiansstad och kort från min syster Kirsten,
som också ringde, kort från Margareta och hunden Anna, kort från Yvonne och Inge, kort från Birthe, Terry och William i Texas, som också ringde och gratulerade. Även min gamle ungdomskamrat Henning i Helsingborg hörde av sig per telefon.

Ny köksinredning

I lördags kom son och sonson hit med ett köksbord och en kökssoffa som varit Anitas mammas. Nu har köket fått ett nytt utseende.

Rena vårvädret

Idag har solen skenat från en vacker blå himmel, efter en vecka med kyla och blåst. Tyvärr har det lovats kallare väder, men vi är ju också på väg mot vintern, så vi har inget annat att vänta.
Och så har makan varit och blivit röntgad med anledning av smärtor i ryggen. Morbror Lasse och Anita var i stan och Lasse kom upp om medan hon hade ett ärende att utföra, samtidigt som hon körde makan till röntgen. Jag bjöd på kaffe och vi satt och pratade om ditt och datt - mest om datt. Han har inte varit här sedan min födelsedag i september i fjor, så det var roligt.

Charlene 20 år

Den 17 september firade vi barnbarnets i Lund 20 års kalas.

Datorhjälp

En längre tid har jag haft problem med min dator, men nu har barnbarnet i Lund fixat den, så att den funkar igen - hjälpsam som hon alltid är.

Rena sommarvärmen.

Det är ett omväxlande väder vi har, än så skiner solen och än så regnar det. Igår kom barnbarnet från Lund hit och sov över, som hon brukar på helgen. Hon har slitit hårt med att plocka ner den gamla träbokhyllan, som stod i "Labbet" och var så vinglig att den skulle kunna ramla ihop närsomhelst.Sen satte hon ihop en ny i metall och satte den på plats.
Duktig flicka är hon - och hjälpsam.

Klädbytesdagen.

Idag har makan hängt undan sommarkläderna och plockat fram vinterkläderna, det börjar bli kyligare nu, även om solen tittar fram emellanåt.

Barnbarnsbesök.

Idag kom barnbarnet i Lund på besök och det var roligt. Hon kom på förmiddagen och hade en söt liten kattunge från Katthuset i Lund med sig. Hon kom på förmiddagen och hon och jag gick och köpte goda bullar till förmiddagskaffet. På eftermiddagen gick vi alla tre en runda i det ganska fina vädret, de senaste dagarnas storm och regnväder var slut.

Hos Margareta

Idag var vi bjudna till Margareta som dukat fram kaffe och smörgåsbord på verandan. Vädret var mulet och blåste en aning, men det var ändå varmt och vi njöt samvaron.

Långpromenad

Idag har makan och jag gått en lång promenad trots att det blåste rätt så bra. Det var jobbigt med rollatorn på grusvägarna runt kanalen. Vi satte oss på en bänk och tittade på statyn av Gösta Ekman, men där blev det för varmt i solen, så vi gick till en skuggig plats lite längre bort. Efter en stund, när klockan närmade sig 12, gick vi hem och makan dukade för lunch med ägg, sill, gräddfil, potatis och en snaps till mig.

Snart är det höst

Man blir ju nästan förvånad
att tiden så hastigt går,
snart slut på denna månad,
bara én dag återstår.

Namnsdag.

Namnsdag har idag min maka,
så jag köpte en bukett med rosor röda,
de står så vackert och så raka,
jag valde dom ju med möda.

På en bänk vid kanalen

Oj, va´ varmt det varit idag,
man borde suttit i frysen eller svalen.
Jag kom dock på ett bättre förslag:
i skuggan på en bänk vid kanalen.

På livets skuggsida

I skuggan idag höll jag mig undan
solens strålar så heta,
ej heller gick jag rundan,
det ska ni veta,
för är man så gammal som jag
får man ta det lugnt varje dag.

På en bänk vid kanalen.

Jag satt på en bänk vid kanalen där träd och buskar lyste i grönt,
det har varit varmt idag, nu blåste det en aning, det kändes skönt.
Jag tänkte: ta vara på denna kväll nu när sommarn går på häll.
Sen blir det bistra tider med vinterns snö vad det lider.

Sonen bjuder!

Den olidliga värmen, som hållit på en veckas tid fortsätter, idag visar termometern 36 grader.Vi satt nere på gården och åt glass när sonen ringde att han tänkte cykla hit och han är ju alltid välkommen och just nu har han semester. Han bjöd på en kall fruktdrink på apelsin och citron - jättegod och berättade att han varit på stranden och badat. En skön eftermiddag hade vi.

Blixtar och dunder.

I eftermiddags satt jag på gården och tog ett bloss
och sen kom rökkompisen dit och vi förenade oss.
Vädret var varmt - trettiofyra grader,
så idag blir det inga promenader.
Ikväll var det blixtar och dunder,
och jag undrar "Ska jorden gå under?"

Besök hos Tora.

Igår var vi hos Tora på besök
och det var länge sen.
Hon bjöd på kaffe i sitt kök,
men hade ont i sina ben.
Sen gick vi in i rummet,
fast där var kvavt och ljummet.
Där satt vi kring hennes soffbord
och hon och makan pratade minnen,
medan jag höll på med mina korsord,
som tränar både hjärna och sinnen.

Kaffe på vår gård.

Igår var makan på "Granen" för vård
och koll av sina skadade fingrar.
Idag satt vi nere på vår gård,
där buskar och växter sig slingrar.
Ett par timmar satt vi där och njöt,
så skjortan blev klibbig och blöt.
Vi drack kaffe och åt var sin macka,
löste lite korsord och satt och snacka,
så visst är det skönt med en trädgård,
i alla fall bättre än en brädgård,
tycker jag som heter Westergård.

Regnskvätt.

En lång tid har det varit vackert väder
i nästan alla Skånes städer,
idag kom regnet vi behöver
en liten skvätt - sen var det över.

Att tvåtta utan dotterdotter.

Idag har makan tvättat utan dotterdottern, som brukar hjälpa till med att hänga upp tvätten, så hon slipper sträcka på sig. Det fick jag göra och det gick tydligen bra (?). Jag fick samtidigt lära mig dosera tvättmedel och ställa in tiden.

Fina examensbetyg.

Idag har vi varit på middag hos sonen för att fira sonsonens fina examensbetyg. Vi åt en läcker pasta med köttsås och till efterrätt fick vi glass med fruktsallad. Sen visade sonen bilder från sin wiskyresa till Edinburgh.

En kort promenad.

Idag blev det inga långa promenader
när makan och jag gick tur,
när tempen är nära 30 grader
så orkar man ej - eller hur?

Kaffe på gå´ren.

Satt med makan och sonen nere på går´en,
vi åt bullar och kakor till kaffetåren,
solen sken och gjorde oss bruna,
både på armar, ben och nuna.
Roligt att han kommer och hälsar på,
men tråkigt när han behöver gå.

Midsommarafton.

Idag är det "Missommarafton" och då är det saker man inte får missa, man får inte missa ägg och sill, potatis med dill och en nubbe därtill,
jordgubbar med grädde är ett måste man inte får glömma,
ej heller att de immiga glasen tömma.
Skål!

Kronprinsessbröllop.

Idag har vi varit på kronprinsessan Viktorias och Daniel Westlings bröllop, visserligen bara på tv:en, men ändå. Festligt och stiligt var det med alla damernas konstiga kreationer och herrarnas fina dekorationer på kavajbröstet.

Sol, bara sol och ingen parasol(l)

Solen lyser från en himmel så blå,
som annars brukar va' mulen och grå.
Är detta sommarn vi väntat på,
så gläd er stora som små!

Slalom på trottoarerna.

De gående i Malmö får ta sig fram mellan hundlortar och reklamskyltar utanför affärerna medelst slalommetoden. Cyklisterna åker också slalom mellan de gående, somliga med ett käckt "schalom" som ursäkt. En del är nämligen tvåspråkiga och undrar "hor a´rafatt?" Ja, nog kan man undra hur det är fatt när till och med brevbärarna tar sig friheten att cykla på trottoarerna med sin post. Post är ju latin och betyder efter. Är det för att de är efter med sin postutdelning och inte hinner hoppa av hojen som de cyklar på trottoarerna? Om posten någon gång i framtiden kommer ifatt och hinner före, som på latin heter pre, får de väl kallla sig preare. Men för att inte förväxlas med pryare, eller som det numera heter, praorer, vore det kanske lämpligare att kalla sig prestare istället för postare, fast då finns ju risken att folk istället för att säga där kommer posten med ett brev säger där kommer prästen med en epistel, men det kan ju gå på ett ut.

Om humor.

När jag startade min blogg lovade jag att den skulle innehålla mycket humor. Sverige har haft och har fortfarande många humorister. Bland dem som jag uppskattar mest är journalisten och kåsören Olle Carle, som var rena ordekvilibristen, liksom sångaren och låtskrivaren Ove
Törnqvist samt Povel Ramel, den fantastiske pianisten och ordvrängaren med sina tungvrickande sångtexter. Att leka med ord är
bland det roligaste jag vet. Olle Carle skrev sina kåserier under synonymet "Cello", som läst bakifrån blir Olle C.

En del av sina kåserier har han gett ut i bokform: "Med mit mått mätt"
(1945), "Småle och smila en smula" (1946), "Varför blommar inte hembiträdet?" (1947), "Lätta tankar som lättat ankar" (1949).
1952 sjöng Snoddas sin "Flottarkärlek" och då gav gav Cello ut sin vita bok (alla tidigare var i färg): "Flottare utan färg". 1953 kom "Lika vänligt som vanligt" och sen kom Cellos AXPLOCK "Så, skörda och så vidare" 1954. Han var helt enastående när det gällde att bolla med orden - en fantastisk ordbehandlare.

Malmö - Dallas.

I morse flög barnbarnet till sin far och mor,
att träffa dem och sin lillebror,
det var så länge sedan de varandra såg,
så det är inte lätt att komma ihåg.
Tlll vännerna i Dallas ska hon åka
och hälsa på och trevligt språka.
Jag hoppas att hon roligt får,
att tiden sätter sina spår,
i hjärta, själ och sinne -
det ger ett härligt minne.

Födelsesdagsfest i efterskott!

Eftersom sonen inte hade tillfälle att fira moderns 80-årsdag bjöd han på födelsesmiddag på restaurangen på andra sidan gatan, tillsammans med sin son. Sen blev det kaffe och tårta hemma hos oss.

80 ÅR

fyller idag makan och jag hade redan igår kväll dukat morgonbordet med blommor och presenter, men redan i söndags firade vi henne med gäster på middag och eftermiddagskaffe och tårta. Idag har telefonen ringt 5011 gånger - alltså femtielva gånger och många födelsedagskort har hamnat i brevlådan. Tyvärr mådde hon inte bra - varken igår eller idag - och hon har sovit i flera omgångar, hoppas hon blir bra fort.

Lång runda utan yrsel.

Efter att i flera dagar inte kunnat gå min runda på grund av yrsel har jag idag gått den tillsammans med makan, som jag ville skulle gå med, ifall jag skulle bli yr. Det blev jag inte, men jag känner mig fortfarande lite svag i benen.

Yrsel.

Är fortfarande lite yr och har svårt för att gå, så jag har inte varit ute idag, utan gått med käpp häruppe, sovit en stund på sängen med en pläd på mig och bara varit nere på gården.

Yr och kåsen.

Idag känner jag mig yr och kåsen och har inte vågat - eller rättare sagt - inte fått lov att ge mig ut på min dagliga promenad. Jag har inte heller cyklat, utan tagit det lugnt och hoppas att jag är OK i morgon.

Mors dag.

Barnbarnet från Lund kom hit igår och vi var och köpte en fin Mors dagsbukett idag och sen kom sonen hit och fixade middagen. Sen blev det eftermiddagskaffe och Mors dagstårta. På datorn kom ett mail med grattis från dottern i Texas med familj.

Makan hemma igen!

Igår kväll vid 20 tiden var barnbarnet och jag och tog emot makan vid tåget från Stockholm, där hon opererats för sin dåliga rygg. Hon ville inte att vi åkte taxi hem, eftersom hon suttit så många timmar på tåget, så vi gick hem, men då var hon också ganska trött. Jag kokade sen kaffe och det tyckte hon var gott. Hon tyckte också att det var fint att vi hade köpt en vacker blomma med en "Välkommen hem"- hälsning.
Idag har hon vilat och tagit det lugnt.

Återbesök av sonen.

I förmiddags kom barnbarnet från Lund och vi var på Oasen och köpte en blomma till makan, som kommer hem i morgon från Stockholm, och operationen där. Senare kom sonen, han stod för middagen, som bestod av köttfärssås och spagetti. Sen blev det ishockeymatch mellan Sverige och Tyskland, som Sverige vann med 2-1.

Sonen på middag.

Klockan 14 kom sonen hit. Vi satt och pratade en stund och han hade en hälsning från makan. Sen fixade han middagen, som vi åt framför TV:n, eftersom han ville se ishockeyn.

Nu är det dags att grilla på gården, så jag får hålla fönsterna stängda. Jag såg att de hade satt fram grillen. Usch!!!

Makan mår bra.

Makan ringde att hon mådde bra efter operationen och kommer hem på måndag. Skönt!

Trädgårdsmöblerna på plats!

Idag har gården städats och trädgårdsmöblerna kommit på plats, så nu kan vi sitta och dricka vårt kaffe utomhus - om vädret tillåter det.

Maka-lös, men bra ändå!

Vid middagstid idag lämnade barnbarnet mig och jag är ensam igen och jag gick min runda, som jag brukar. Vädret är mulet, men ändå varmt. Igår ringde makan att allt var bra och jag väntar på att hon ska ringa idag och berätta hur det känns idag, förhoppningsvis bra.

Besök av barnbarnet med pojkvän.

Idag har pojkvännen ståt för middagen som bestod av en hel kyckling stekt i ugnen och jordgubbskräm till efterrätt. Mäktigt! Eftermiddagskaffet serverades nere på gården i solskensväder och fotografier togs. Sen på kvällen gick barnbarnet och jag en runda kring kanalen och satt på en bänk och såg när solen gick ner. Sen gick vi hem och precis när vi kom inom dörren ringde telefonen, det var makan som ringde för att säga god natt och hon sa att allt kändes bra. Och det var ju skönt.

Operationen klar!

Sonen har just ringt att makans operation var klar och att hon mådde bra.

På en stol på gården

Idag den 18 maj på förmiddagen var makan och jag på NETTO och handlade och på eftermiddagen satt vi på gården och läste en timmes tid. Vädret var soligt och vi njöt det. Nu är klockan 22 och hon har just åkt till stationen för att ta nattåget till Stockholm för att i morgon bli undersökt inför operationen av hennes rygg. Sen får hon vila upp sig några dagar innan hon kan återvända hem till gräsänklingen. Hoppas att allt går bra!

På en bänk vid kanalen

Idag den 17 maj kom sonen och åt middag med oss - en jättegod ärtsoppa. Efteråt drack vi kaffe med goda wienerbröd, som han bjöd på. Han bjöd också på diskningen och makan torkade. En son att vara stolt över. På eftermiddagen gick makan och jag en runda och satte oss på en bänk vid kanalen eftersom det var soligt. Det var första gången i år vi satt ute, men efter en stund blev det lite för kyligt, det blåser ju alltid vid kanalen, så vi fick fortsätta vår vandring.

Barnbarnsbesök

Idag kom barnbarnet hit ifrån Lund
av regnet alldeles blöt,
men bara efter en stund
var hon lika rar och söt,
och även utan "sin" hund.

Kallt och blåsigt.

Har just kommit hem efter min runda, men det känns inte som vår, det är kallt och blåsigt, men det har inte regnat idag och snart kommer "barnbarnet" från Lund och då kommer också solen.

Jag minns 2010 - talet.

Året började med snö och kyla som så småningom blev slask. Våren har varit ganska kylig, men idag den 12 maj åskade och blixtrade det och regnet öste ner, så det blev ingen förmiddagsrunda, bara bort till brevlådan med ett brev. I stället blev det städning av lägenheten.

Jag minns 2010-talet.

Europa är enad.

Efter 65 års krig, taggtråd och splittring har äntligen Öst och Väst möts igen. När Adolf Hitler i september 1939 marcherade in i Polen var det början till en uppdelning av kontinenten i två halvor. Femton år har gått sedan Berlinmuren och det kommunistiska väldet rasade samman, men först nu blir Europa ett. Igår den 1 maj 2004 flög champagnekorkarna i ltaket i Dublin och Warszsawa, i Ljubana och Stockholm. Den europeiska unionen (EU) växer från 10 till 25 nationer, från 375 miljoner till 450 miljoner medborgare. Tänk så Europakartan förändrats sedan jag började min väg genom livet för nästan 80 år sedan.

Hussein gripen.

Söndagen den 14 december meddelades det på TV:en att massmördaren, diktatorn Saddam Hussein, hade gripits. Han hade hittats gömd i en håla 1.2 X 2.5 meter under jord på en bondgård nära hans hemstad Tikrit på lördagskvällen. Nu var det äntligen slut på 35 års terror med dödande och förtryck av miljoner iraker.

Utrikesministern mördad.

Sveriges utrikesminister Anna Lind knivhöggs den 31 augusti på varuhuset NK i Stockholm där hon handlade tillsammans med en väninna. Anna Lind dog dagen efter. Samma dag knivskars en 5-årig flicka på ett dagis i Arvika och en 16-årig flicka hittades mördad i Hudiksvallsområdet.

Gräsänkling!

Torsdagen den 10 april flög makan, sonen och sonsonen till USA för att besöka dottern i Dallas. På morgonen klockan 5 hjålpte jag makan ner med väskorna till taxin, som kom med sonen och sonsonen för att säga adjö. Nu skulle jag klara mig själv ett par veckor. Jag var gräsänkling.

Guldbröllop.

Den 14 februari 2003 firade vi vårt guldbröllop. Sonen och sonsonen gick runt och fotograferade med digitalkamera, så att han kunde maila bilderna till dottern i Texas, Så hände något helt oväntad. Först delade sonen ut en sång, som dottern skrivit till oss. Den sjöng vi och så fick vi "besök" av henne. Vi gick in till datorn och där fick vi se och prata med henne på skärmen, var och en av oss. Alla tyckte att detta var något helt fantastiskt och det var det verkligen, ett minne för livet och för dottern också, hon fick se oss på festen och höra sångerna och hurraropen.

Kockumskranens slut.

Malmös kända vårdtecken Kockumskranen, som var världens högsta bockkran är nu ett minne blott. Natten mellan 13-14 augusti 2002 försvann det sista av kranen - det sista av de två kranbenen fälldes. En fin silhuett är borta från Malmös horisont återuppstår så småningom i Sydkorea.

Terrorattacken i USA.

Världens största terroraktion med 5000 människor dödade hände den 11 september 2001 och chockade hela världen, när islamiska självmördare kapade 4 flygplan och flög rakt in i World Trade Centers norra torn, som sjönk ihop som en grushög. Sen följde en lång rad av terrorattacker runt om i världen under lång tid.

Öresundsbron invigs.

Den 1 juli år 2000 invigs Öresundsbron av kung Carl-Gustav den 16 och drottning Silvia samt drottning Margrethe och prins Henrik.

Jag minns 2000-talet.

Så skriver vi år 2000 och det hände inget särskilt. Det hade talats vitt och brett om att hemska saker skulle hända vid övergången till ett nytt sekel, att jorden skulle gå under och liknande barnsliga saker, men ingenting hände, den är fortfarande kvar, tack och lov.

Jag minns 90-talet.

Nu var det dags för vår dotter att föda lilla Anna, som vi kallade Charlene i början. Den 17 november 1990 föddes hon och fick ligga i samma vagga som dottern själv och hennes bror hade legat i. Månaden efter firade vi vår första jul som morföräldrar.

29292 är en unik sifferkombination som står för 29 februari 1992, den dag då sonen gifte sig.

Elorgel.

Eftersom jag under årens lopp komponerat ganska många melodier på min mandolin och min tenorgitarr beslöt jag mig 1984 att köpa en elorgel. Det lät ju lite annorlunda att kunna spela med ackord i stället för att
klinka på mandolin.

Jag minns 80-talet.

I mars 1982 hade jag en tavelutställning. Den ägde rum på Forum på Östergatan och jag lyckades sälja en del. Jag hade två plan till mitt förfogande. I själva affären ställde jag ut akvareller och tuschteckningar och en trappa ner hade jag karikatyrer och skämtteckningar.

I tidningen Mellersta Skåne publicerades ett par av mina Skånevisor med text och noter. Det var Skånevalsen (Mitt Skåneland) samt Hyllning till Skåne (Min Skånemö).

Jag minns 70-talet.

På hösten 1972 började min mor få besvär med att gå och fick efterhand smärtor i ryggen. Hon åkte till sjukhuset i olika omgånger och fick genomgå röntgenbehandlingar. Efter en tid kom en sköterska hem och gav henne sprutor. Då började vi ana vad det var frågan om. När hon sen skulle börja med strålbehandling förstod vi. Far hade talat med läkarna, som inte gav något hopp, det var bara en tidsfråga. Den 6 augusti, när jag kom hem från jobbet, var det första makan sa:"Farmor är död!".

Påsken 1974 hade far det så dåligt att han lades in på vårdhemmet i Albanigade. Han hade tidigare ramlat i Kongensgade och fått hjälp av en dam. Han hade också börjat beté sig besynnerligt, bl a hade han spikat fast mattorna på golven. Vi fick nycklarna till lägenheten, för vi skulle bo där och börja packa ner sakerna efter mor och far.Han hade inga möjligheter att klara ett boende ensam.

Människan på månen.

Den 1 juli 1969 fick vi i TV:en uppleva något världsunikt - den första människan på månen. Månlandaren "Örnen" med Neil Armstrong (chef),svenskättlingen Edvin Aldrin och Michael Collins ombord separerades kl: 17.57 svensk tid från rymdpapslen Apollo 11 och landade på månytan med en mjuk duns kl: 21.18 svensk tid. Armstrong steg ner på månen med orden "Ett litet steg för människan, ett stort steg för mänskligheten".

Skandal.

Engång, när vi skulle gå på tåget i Köpenhamn, gick jag och dottern på, medan makan och sonen kom lite efter. Innan de hann upp på tåget satte det igång och de kom inte med. Makan sa då till tågmannen, som vinkade av tåget, vad som hänt och han gick med dem in på expeditionen och de skrev en lapp och förklarfade varför hon inte hade någon biljett. Så småningom kom de till Odense och sonen sa: "Dumma lyntåg som tog min far och Birthe!".

Högertrafik.

Den 3 september 1967 klockan 17 fick vi här i Sverige vara med om något helt unikt. Vi bytte sida, gick över från vänstertrafik till högertrafik. Vi fick små märkater att sätta på cykelstyret och på bilratten, för att inte glömma bort det. Många var oroliga och rädda att det skulle bli överfullt på sjukhusen med trafikskadade människor, men det blev inte så, tvärtom. Folk blev försiktigare i stället.

Du-reformen

I slutet av 60-talet införde generaldirektören för Socialstyrelsen Bror Rexed "Du-reformen", som innebar att alla skulle säga Du till varandra. Då försvann all respekt och integritet mot äldre och överordnade. Det blev ett hårdare samhälle och kallare klimat.

Jag minns 60-talet..

Den 18 april 1963 föddes vår son, fast dottern hellre ville ha en hund.
Han döptes den 30 juni i Västra Skrävlinge kyrka.

Rim, ramsor och verser.

Nu började jag skriva ramsor och verser till henne och det blev många under årens lopp, de flesta skrev jag också melodi till, men redan när hon var två år skrev jag bl a denna:

Göken som i klockan bor,
han har ingen far och mor,
sitter så alena,
du har både far och mor
Birthe Anna-Lena.

Vår dotter

Den 24 november 1956 föddes vår dotter, en månad innan julafton, som vi därför inte kunde fira i Odense som vi brukar. Den 3 februari döptes hon och fick samma namn som en av mina systrar, som dog i späd ålder. Nu hade vi fullt upp att göra med vår lilla flicka, som nu är 53 år och bor i Texas. Det var ju något alldeles nytt och spännande med ett eget litet barn, inte minst för mamman. Det var vår, så vi kunde gå ut och promenera i Rörsjöparken, som var nära där vi bodde. Den julen hon fyllde 4 år stod hon i danska bagarens butik och sjöng på danska "Höjt fra träets grönne top".

När hon var 9 år tänkte jag ofta på hur det skulle gå för henne i livet, hur viktigt det var för henne att ha ett ideal eller en idol, med idol menade jag inte en popidol, utan ett föredöme, någon hon såg upp till och respekterade och att lära känna sig själv. Jag tänkte på en afforism, som jag skrev för länge sen:
"Lyssna till ditt innersta, ty ditt innersta har alltid rätt".
Nu skrev jag istället följande vers:

Sök ej lyckan i dyra kläder,
ej i sol och vackert väder,
sök den ej på bergets topp,
ej i flärd och ej i "pop",
sök den ej i stora massan,
ej i stinna penningkassan,
sök den ej i himlens skyar,
ej i städer, ej i byar,
sök den ej i flod och älv,
sök och finn den hos dig själv.

Jag minns 50-talet.

Den 11 februari 1950 var vi i Odense och firade min mor på hennes 50 årsdag med en stor spettkaka. På sommaren kom vi igen och en dag cyklade vi med mor och far till Näsbylund Kro och drak kaffe. Makan och jag cyklade en dag till Slukefter och låg och njöt i gräset. Vi var också i Köpenhamn med mor och far och gick i Tivoli samt åkte båttur i hamnen.

Den 28 oktober 1951 dog min morfar, som efter min mormors död bodde hos mor och far. Mor skrev efter begravningen att hon hade gjort i ordning rummet efter morfar och sålt allt gammalt. Det fick hon 40 kronor för!!

Se också "Jag minns 40-, 30- och 20- talet" och mina memoarer i
"Med Vagn genom livet"

Gyllenpalmsgatan.

Nu var det dags att flytta till en större lägenhet. Den i Friisgatan var för liten om vi tänkte skaffa barn - och det tänkte vi. Vi hittade en 2-rumslägenhet på Gyllenpalmsgatan. I mars flyttade vi dit.

Friisgatan.

Vi hittade en liten 2-rumslägenhet på Friisgatan samma och flyttade in på våren 1953. Det var samma gata som Thors Konfektionsfabrik låg på, så jag hade nära till jobbet. Makan kom in och städade lägenheten och den 1 maj flyttade hon in tillsammans med möbler, som vi köpt innan i Tornbos Möbelaffär i Hörby.

Bröllop.

Den 14 februari 1953 var det dags för vårt bröllop. Vi vigdes i Hörby kyrka av pastor Pauler och akten spelades in på stålband, som senare spelades över på tape och tur var det, för annars hade vi inte kunnat spela upp det idag.

Samma år började jag på Skånska Målarskolan och 1955 fortsatte jag på Essem Skolan med krokiteckning samt en korrespondenskurs från "Famous Artists School" i Amsterdam.

Förlovning.

I mitten av april reste makan och jag till Odense, där vi förlovade oss den 16:de. Vi var också och besökte min mormor, som tagits in på sjukhuset och var mycket dålig och dog den 11 novemder.

Den 12 augusti slutade jag mitt jobb i Hörby och började på "Lunds Vävnads Depot" i mitt gamla yrke som affårsman och dekoratör. Den 28 oktober 1951 dog morfar, 84 år gammal. Samma månad började jag göra illustrationer till barnböckerna "Max och Adolf" av Malmöförfattaren Einar Knutsson och Malmö Folkskolor anlitade mig som teckningslärare. Året efter, 1952, var mitt mest produktiva år vad gäller skämtteckningar, där några hamnade i "Fyns Stiftstidende". Där hade jag redan, innan den sprängdes av tyskarnas hantlagare, lämnat in en hög med teckningar genom en tidigare skolkamrat, som jobbade på tidningen som fotograf. Han hamnade senare i kocentrationslägret i Fröslev, men klarade sig - det gjorde inte mina teckningar.

Hörby

Mannen i Snogeröd hade en god vän på Arbetsförmedlingen i Hörby och han ordnade så att jag fick ett jobb som pressare på Thure B. Wibergs Konfektionsfabrik och där träffade jag flickan, som sedan blev min maka.
Här i Hörby hade jag min första konstutställning och här spelades min första grammofonskiva in och grammofonaffären, som spelat in den, lät den ljuda över hela torget.

Snogeröd.

Utanför ett litet hus, som senare visade sig vara banvaktsstugaqn, stod
ett stort träd vid vägkanten. Här kan jag få lä för regnet, tänkte jag och ställde mig under dess stora krona. Efter en stund öppnades ett fönster och en man ropade att jag hunde komma in och vänta tills det slutat regna. Så vänligt, tänkte jag och gick in. Jag presenterade mig som Alfred, det tyckte jag lät bättre än Vagn, som ju på svenska betyder Vogn. Mannen var anställd vid SJ och bodde här med sin fru, som passade bommarna.

När jag berättat för om mitt mål, Huskvarna, förklarade han för mig hur långt det var dit, hur jag fick vandra timmar genom milsvida skogar. Jag hade ju skickat min väska dit, men eftersom han var järnvägstjänsteman ordnade han med, så att den skickades till Snogeröd.

Livet i Sverige.

Det nya landet.

Väl framme i Malmö den 18 juli 1947 gav jag mig iväg utmed gamla Lundavägen - då fanns inte motorvägen - på min vandring mot
Huskvarna med mandolinen på ryggen. På kvällen kom jag till en gård strax innan Gårdstånga. Där jobbade några danskarsom jag frågade om jag kunde få sova över i ladan och de sa att det gick bra. Nästa morgon fortsatte jag min vandring mot Huskvarna. Det var fruktansvärt varmt den sommaren och just denna dag, med solen högt på himlen och ingen skugga att söka sig till från den varma asfalten, var det olidligt. Hungern gjorde sig också påmind. Jag hade ju ingen mat, så jag tog en stor tjock cigarr istället, på så sätt fick jag någonting i mig. Framåt kvällen syntes mörka moln på himlen och efter en stund kom åskan och omedelbart därefter ett störtregn.
Lite senare kom jag till ett litet sammhälle, som hette Snogeröd.
Det blev min räddning - både för tillfället och för lång tid framåt.

Inför resan till Sverige.

En kväll på en restaurang träffade jag ett svenskt par från Huskvarna i Småland. För danskarna var Sverige Nordens USA och när jag hörde att det fanns gott om jobb i Huskvarna beslöt jag mig för att ta mig dit, så några dagar senare sålde jag min ytterrock. min cykel, mina böcker och skickade min resväska med tåget till Huskvarna. Sen åkte jag till Köpenhamn, där jag sov över på en bänk på Rådhusplatsen, för att ta färjan till Malmö nästa morgon.

Affärsbiträde.

I april månad avslutade jag min militärtjänst och kort tid efter fick jag ett jobb i en herrekiperingsaffär i Fredericia. Där blev jag bekant med en ung flicka, som jobbade i en slaktaraffär. Hon bodde med sin mor i utkanten av staden och en dag ville hon att jag skulle följa med henne hem och hälsa på hennes mor. Vi hade inte blivit Du med varandra, trots vi var så unga, men så var det på den tiden. Jag föreslog henne att vi skulle säga Du, men hon tyckte vi kunde dricka Du-skål när vi kom dit. Efter en kort tid gjorde jag slut med henne, då jag fick höra att hon varit "tyskertös".

LONDON MAGASINET hette affären jag jobbade i och det var mest herrkläder som såldes där. Jag skötte fönsterskyltningen samtidigt som jag var expedit. Snett över gatan låg ett pensionat, där jag brukade äta och där åt också en annan man, som även han hette Westergaard, men då hette jag Sörensen.

Värnplikten.

I maj månad 1946 slutade jag på O.K.U. Nu var polis och militär åter på plats i sina roller som myndigheter och det var dags för mig att göra lumpen. Den 1 juni åkte jag till Haderslev på Jylland och ganska nära gränsen till Tyskland och slängde de vivila kläderna. När rekryttiden var över och vi var meniga soldater förflyttades vi till Esbjerg, därjag tjänstgjorde som militär telefonvakt på hotellet där vi inkvarterades. En kväll kom vakthavande löjtnanten in och skulle kolla mig. Han var berusad och skällde på mig, tog telefonluren ifrån mig och slog mig i huvudet, varefter han slog mig omkull och trampade mig på ryggen. Efter en tid förflyttades vi till Oxböl och tog hand om vakthållningen av tyskar som internerats i Oxböllägret. I april avslutade jag min militärtjäst och fick kort tid efter ett jobb i en
herrekiperingsaffär i Fredericia. Affären hette LONDON MAGASINET, och jag jobbade som expedit och dekoratör. Snett över gatan låg ett pensionat, där jag brukade gå och äta och där åt också en annan man, som hette Westergård, men på den tiden hette jag Sörensen. I Fredericia blev jag bekant med en ung flickaq, som jobbade i en slaktaraffär. Hon bodde med sin mor i en stuga i utkanten av staden och en dag ville hon att jag skulle följa med henne hem och hälsa på hennes mor. Vi hade inte blivit Du med varandra, trots vi var så unga, men så var det på den tiden. Jag föreslog henne att vi skulle säga Du, men hon tyckte att vi kunde dricka Du-skål när vi kom dit. Efter en kort tid gjorde jag slut med henne, jag fick nämligen höra att hon varit "tyskertös".

Nästan!

Det var dock inte alla danskar som kunde andas ut den 5 maj.
Tyskarna på Bornholm vägrade att överge sig till ryssarna, som kom in från öst. Därför bombades Rönne och Neksö den 7-8 maj. Den 9 maj övergav en tysk general ön och sovjettrupper anlände. Dessa lämnade först Bornholm året efter - den 5 april 1946. Först då var hela Danmark fritt.

Så länge en karl i "Giv akt" vill stå
framför en sketen korpral,
så länge han även i takt vill gå
till bleckorkesterns skval,
så länge vill drömmen om fred på vår jord
blott vara en dröm - en lek med ord.
(Mina egna tanker)


Den 7 maj kapitulerade även tyskarna i Norge. BBC meddelade att den tyska krigsledningen accepterad villkorslös kapilation. Samma dag anlände de första engelska trupperna till Danmark och mottogs av obeskrivligt jubel överallt. Det var motoriserade pansartrupper och de passerade avdelningar med tyska soldater på väg ut, trötta och besvikna? Nej, inte besvikna - tror jag. De var trötta på det hopplösa kriget och, som de förstod, den meningslösa fortsättningen på det. Jag tror de var glada.

Engelsmännen fick snart vänner i Odense liksom amerikanerna, som kom senare och det var inte så konstigt, de hade ju gott om cigaretter, som de gärna bjöd på. En del " soldatvänliga" flickor fick nu en ny uppsättning till sin samling. En kväll, när jag var med gänget på "Hotel Brockman"s restaurang fick vi sällskap av en amerikansk soldat. Han gav mig sin autograf, som jag fortfarande har kvar i min adressbok. Han skrev: "Luck to you always - Freddie Crump".

Nyårsafton brukade far smälla av några nyårsbomber, men detta år gjorde han det inte, han sa att vi hade haft tillräckligt med bomber.

Andra världskriget slut!

Jag satt på mitt rum när mor, far och Kirsten, som suttit i vardags- rummet, eller var det i herrevärelset, kom rusande in och nästan
skrek: "Kriget är slut!! Nu störtade folk ut på gatorna. De jublade
och sjöng och det tändes levande ljus i fönstren, som varit mörklagda
under kriget. Danmark var åter fritt.

Og Broer sprängdes, Banespor blev splittet,
hvor tavse Sabotörer gik til Daad.
Smaa spredte Grupper, til en enhed nittet,
drog ud til Kamp for Danmarks frihedsraad.
De tog sit ansvar, da saa mange svigtet,
I Dag forstår vi fuldt, hvad det vil sige.
Befriet smiler atter Danmarks Rige.
Sigfred Pedersen

Efter fem långa och svåra år kunde vi nu andas ut och sjunga ut vår
glädje. Hela Flakhaven var ett böljande människohav den 5 maj. Med mellanrum körde frihetskämparnas bilar förbi med arrestanter och
Odenseanernas reaktioner mot dessa tyskarhantlangare var lått att förstå. Med uppsträckta händer transporterades angivare, "värnemagere" och andra, som gått tyskarnas ärenden, till Politi-
gården eller Häktet i Albanigade och på deras lägenhetsdörrar sattes det upp affischer från motståndsrörelsen med upplysningar om anklagelserna.

Krigets sista fas.

Den 17 april bombade engelska R.A.F. (Royal Airforce ) med sina
Moskitoplan Husmandsskolan i Tarup, en bit ifrån där vi bodde. Här torterades många danska medborgare av bl a Odenses krigsförbrytare nummer 1, den beryktade banditen Poul Hansen också kallad Poul Tysker. Han var en tidigare straffad våldsman och sutenör, spm under lång tid begått ogärningar i skydd av tyska vapen. Under anfallet skadades flera villor.

Till Odense Bangård anlände den 22 april den första kontingent danske poliser från koncentrationslägren i Fröslev på Jylland och Buckenwald i Tyskland på väg till Sverige, totalt 1600 fångar.

Den 1 maj meddelar Fyns Tidende att "Kampen om Berlin har nu nått sin höjdpunkt". Striderna hade då nått Rikskansliet och den svenske greve Folke Bernadotte anlände till Beldringe Flyveplads, för att åka till Flensborg och fortsätta eventuella fredsförhandlingar.

Den 2 maj meddelade den tyska radion : "Rikskansler Adolf Hitler har fallit". Storamiral Dönitz utnämndes till hans efterträdare och sa:
"Vi är tvungna att fortsätta försvara oss och kämpa vidare!"

Den 4 maj hade Odense sitt sista flyglarm kl. 11 och på kvällen kl. 23.30 meddelade B.B.C. från London att tyskarna i Danmark, Nordvästtyskland och Holland hade kapitulerat och övergett sig till
fältmarskalk Montgomery' s 21 armégrupp.

Schalburgtage.

Den 30 december fick Adolf Hitler ett av sina patologiskaq raseri-anfall som slutade med att han utfärdade sin beryktade veder gällningsworder: att för varje tysk eller "stikker" (angivare) som dödades skulle 5 danskar dödas och för varje sabotage som utfördes skulle 5 sprängattentat utföras mot dansk egendom. Diktarprästen Kaj Munk blev det förstaq offret för denna order.Den 4 januari stannade en bil med 4 Gestapomän utanför prästgården i Vedersö på jylland och gick in för att hämta honom. Nästa morgon hittades han i ett vägdike 10 kilometer utanför Silkeborg.

Läs mer om tyskarnas förtryck av Danmark och danskarna i mina memoarer "Med Vagn genom liver"

Sabotage.

Den 26 februari föll bomber i Lässöegadeområdet, bl a på Bulovsvej och det hus min kamrat Arne Schouenborg bodde i. Men det var inte bara engelsmännen som kastade eller tappade bomber. 1943 började danska sabotörer på allvar sätta igång sin sabotaqgeverksamhet. Det var fabriker, som arbetade för tyskarna, som de sprängde samt byggnader som tyskarna beslagtagit och använde, som kasernens stora gymnastikhus på Sdr. Bouleward. Den användes som garage och sprängdes den 23 mars. Den 13 maj var det karosserifabrikens i Näsby tur. Även tennisbanans stora hall i Munkemose sprängdes. Sabotörerna satte också igåmg med järnvägssabotage på sträckor där de visste att en tysk transport var på väg och la ut bomber på rälsen. 25 lastbilar från Beldringe flygplats stod på parkeringsplatsen mittemot där vi bodde och sprängdes av sabotörer. Det fanns många olika motståndsgrupper, bl a den mest kända "Holger Danske", som var den största och "BOPA" -
Borgerliga Partisaner, som utförde de största sabotagen. I Jylland fanns familjgruppen "Hvidstensgruppen" vars uppgift var att ta emot nedkastade vapen och ammunition .

Fars nya bil.

Något år innan ockupationen hade far bytt ut sin gamla Chevrolet mot en liten Morris 8, men den fick han nu "klossa upp", för det blev ont on bensin och han fick cykla in till stan med sin tunga arbetsväska med verktyg. Många bilister, som var i behov av sin bil, skaffade ett gengasagregat och sätta det bak på bilen. Andra använde häst och vagn, somliga satte en häst framför bilen och hästdroskar blev mycket populära.

Min första anställning.

I juli började jag min första som manufakturlärling i O.K.U.
Odense Klädesfabriks Udsalg i Munkemölle Sträde på Klosterbakken
ned en månadslön på 40 kronor, det var ju lite mer än min veckopeng, som var 1.25. Efter 4 års lärotid, med 90 kr. det sista året, var jag utlärd expedit med 125 kr.i månadslön.

Lili Marlene.

Klockan 18 varje kväll under hela kriget ställde vi in radion på Radio Belgrad och lyssnade på Laile Andersen när hon sjöng "Lili Marlene". Även Marlene Dietrich gjorde en skivinspelning med denna populära sång, som ju egentligen var engelsk. Annars var det Radio Luxenburg vi lyssnade på, särskilt omtyckt var Vera Lynn, när hon sjöng "We will meet again".

Jag minns 40-talet.

Krigsåren.

Mörka vinterkvällar var ju ganska naturligt, men snart skulle det även bli mörka dagar. En dag i April 1940, när mor stod i köket med fönstret öppet, kom jag cyklande uppför den lilla infarten och stannade vid räcket ner till cykelkällaren och sa:"Mor, tyskerne er gået ind i Danmark og vi blev sendt hjem fra skole". Sen gick vi upp på andra våningen, där jag hade fått ett nytt rum och när vi tittade ut såg vi massor med tyska flygplan . Jag skyndade mig ner och ut till min cykel och cyklade ut till kasernen på Söndre Boulevard och såg tyska soldater runt kasernen. Detta hände, som alla danskar minns och aldrig glömmer, en vacker och solig förmiddag den 9 april. Sen började de mörka dagarna som varade i 5 år.

Läs vidare i mina memoarer "Med Vagn genom livet".
Se också "Jag minns 30-talet" och "Jag minns 20-talet".

Min nya skola.

När jag gått ut fjärde klass ville far att jag skulle börja i en privatskola där jag kunde ta realexamen. Det blev Marie Jörgensens skola, som blev min nya skola och rektorn hette Marie Madsen. Hon var sträng med strama ansiktsdrag och en plutande mun. Jag minns inte att jag någonsin sett tillstymmelse till ett leende på hennes läppar. Klasserna var betydligt större än på den kommunala skolan, där vi var 15-20 elever. här var vi som mest 32, så det blev stökigt emellanåt.

Vi fick ju betyg i skolan, även i uppförande och i ordning. Det var inget fel på de betygen, de låg i topp, även språkbetygen, men de andra skäms jag för att tala om. I gymnastik var jag inte särskilt duktig. Jag kunde inte hoppaq över bocken och klarade inte att klättra i repen.Jag hade medelmåttiga betyg i både teckning och danskskrivning, ändå har jag som vuxen undervisat i teckning, illustrerat barnböcker, haft konstutställningar, komponerat musik, som jag skrivit textar till. När jag många år efter anmälde mig till en teckningskurs fick jah först klara av ett lämplighetsprov. Jag fick ett papper med olika bilder på konstverk, där vissa hade manipulerats genom felaktigt perspektiv eller proportioner och det klarade jag av, fick alla rätt. Nej, man ska nog inte lita för mycket på skolbetygen, Albert Einstein - vårt största geni, hade ju ganska dåliga betyg, utom i matematik, men han klarade sig bra ändå. Man får ju också tänka på att man fortsätter att utvecklas, även efter man slutat skolan, ja, faktiskt hela livet.
Jag löser ju korsord varenda dag och redan som barn vann jag
5 kronor på veckans korsord. Jag läste det förmodligen i söndagsbilagan, eftersom jag inte fick läsa tidningar, det var ingen lämplig lektyr för barn. Idag uppmanas barn att läsa tidningar för att kunna bilda sig en uppfattning om sakers och tings tillstånd i världen.
Den 2 april 1939 på H.C. Andersens födelsedag konfirmerades jag
i Sct. Hans kyrka . Min konfirmationskostym var mörkblå med dubbelknäppt kavaj. Tant Asta och onkel Aage hade tänkt ge mig ett cigarettetui i present, men mor och far sa att jag inte fick börja röka förrän jag fyllt 16 år. Vad jag längtade till den dagen då mor och jag kunde sitta och mysa med en kopp efter-middagskaffe och en cigarett.

Skolan börjar.

Det var 1931 vi började skolan, Finn och jag och vi kom i samma klass - 1 F. Vi fick röda band kring halsen, för att skilja oss från andra klaqsser. Vår lärarinna hette fröken Sparrild och var mycket snäll. Vi fick en stjärnbok och i den skrev hon in stjärnor med rödpenna efter hur duktiga vi varit. I en annan liten bok klistrade hon in sparmärken, men några "Spara och Slösa"- tidningar, som i Sverige, hade vi inte.

Skolbarnen var finklädda när de gick till skolan och klädde om när de kom hem. När det ringde in ställde de sig i rader på skolgården innan de släpptes in, rad efter rad. När läraren eller lärarinnan, som kallades fröken, kom in i klassen reste eleverna sig, varefter läraren eller lärarinnan sa "Sitt ner!" När de fick en fråga reste de sig och svarade - om de kunde svaret. Annars fick de höra "kamraternas" fnissen.

Under sångtimmarna hade vi en lärare som hette Koch och var tvillingbror till den kände författaren Morten Koch. När vi sjöng "I alle de Riger og Lande" fällde jag en tår, jag var ett mycket känsligt barn (och är det fortfarande). Likadant var det när vi sjöng "I gamle Dage det var engang, at danske Folk var i Kongetrang; de gode gräd og de onde lo", jag tyckte det var för hemskt, att de kunde le åt en så allvarlig sak.

Rapp i rumpan var det en del som fick. Herr Carlsen hette läraren som vi hade i gymnastik. Han hade hand om skolans elitgymnaster och det laget reste han till England med och visade upp. Han var också den som hade hand om skolans busfrön och varje dag kunde vi se en kö utanför gymnastiksalen. De stod och väntade på sin tur att släppas in och få känna på "spanskröret" (rottingen). Vi åt våra smörgåsar på skolgården och jag hade en fin röd plåtmatbox och på locket stod det "Velbekomme". Andra hade sina smörgåsar i tidningspapper. Det fanns två skolgårdar, en för klass 1-4 och en för klass 5-7, man hade ju 7 års skolgång då.

Skånkans Kaffe..

Jag längtade ibland till mormor och morfar och då kom morfar och hämtade mig. När vi gick på Klostervej såg jag en stor affisch med en gammal gumma, som höll på att hälla kokande vatten på en "Madam Blå" (kaffekannan och med texten SKÅNSKANS KAFFE.)

Från Vanlöse till Odense.

Efter "min" farfars död 1932 flyttade farmor från Vanlöse utanför Köpenhamn till Odense. Vi hade flyttat tvärs över gatan, från mummer 9 till nummer 6. Där fick hon ett eget rum och där satt hon hela dagarna. Min syster ville gärna gå in till henne, men farmor tyckte inte om sällskap, så hon gav henne en karamel (kola) och bad henne gå. Farmor dog samma år och då fick jag ta över rummet och när min syster blev lite större lekte vi där. Jag fick vara häst och hon skulle rida på mig, men mor och far tyckte att hon var lite hårdhänt mot mig och att jag bara fann mig i det. 1933 födde mor ännu en flicka, Birthe. Hon dog emellertid efter någon månad, men mamnet finns kvar hos vår dotter.

Hans Tausensgade.

Hans Tausensgade är hotellgatan i Odense.I ena ändan låg Hotel Axelhus och i andra låg Hotel Windsor. Mellan dessa låg Hotel Garni och Höjskolehotellet, som låg granne med huset där vi bodde. Här var militären förlagda när de hade sina "Efterårsmanövrer" och då tyckte jag det var roligt att titta på, när de hade materialvård och stod och putsade sina stövlar och vapen inne på hotellets gård. Idag heter "Ydes Hotel" - om det nu finns kvar när jag skriver detta.

Vi bodde till vänster i porten; till höger bodde Henriksen, som var teatermålare på Odense Teater. På andra våningen bodde ett ungt äktepar som ofta grälade med varandra och förde oväsen. På fjärde våningen i den andra trappan bodde en jämngammal kamrat, Kaj Christensen. Vi lekte hos varandra, men jag minns inte att vi lekte utomhus. Jag minns dock att jag tyckte han luktade pepparkakor. Inne på gården låg ett gårdshus. Här bodde två pojkar och vi spelade ofta "Land" tillsammans på en jordbit i trädgården. Det är en lek, där man har ritat en fyrkantig ruta och sen kastar man en dolk och beroende på hur den sätter sig i marken drar man ett streck tvärsöver och har då erövrat en bit land.

Längre bort i gatan, i nummer 13, bodde Kurt Albrektsen, som bodde hos sin mor och morfar, liksom jag hade gjort hos min mor och morfar, men han hade ingen mormor.Vi lekte mycket med varandra och byggde lådbilar tillsammans med Lasse i Slotsvänget, en liten sidogata till Hans Tausensgade. I den gatan låg "Fröken Hörlycks Skole", som var en privatskola.

Där låg också "Höjskolehjemmet", utanför vars fönster vissa människor tiggde mat och fick med sig ett smörgåspaket, bl a "fulde Karl", som vi oftas såg komma vinglande i gatan, med snuset rinnande från mungiporna. Längst ner i gatan bodde en man, jag tror han var representant, och när han kom hem på kvällen tog han en handfull mynt ur fickan delade ut femöringar till alla barnen som lekte där. På den tiden var det vanligt att barnen lekte på gatan, det fanns inte så många biler.

På hörnet av Slotsvänget fanns en liten mjölkbutik där barnen köpte sitt "slik" (snask). En "flödekaramel" (kola) kostade
1 öre och ett "strömpebånd 5 öre. Det sistnämnda var ett lakrits som såg ut som de strumpeband vi barn använde och som man fäste i strumpor och livstycke för att hålla strumporna uppe.

Jag minns 30-talet.

forts. från inlägget "Jag minns 20-talet".

Mor föll alltså för honom och de gifte sig den 4 november 1930 och vigseln ägde rum i Hospitalskirken i Jernbanagade bredvid Gråbrödre Kloster, där min syster bor idag.

Strax efter fick jag ett nytt hem, flyttade från mormor och morfar till mor och "far", på Hans Tausensgade 9. Far gjorde allt för att jag skulle tycka om honom. De första jularna med honom satt han och visade mig hur man flätade julhjärtan och gjorde "krämmerhuse", som han kallade strutarna. Emellanåt tog han ett bloss på sin indianpipa - så kallade han sin långa, raka pipa.

Se också "Jag minns 20-talet".

Jag minns 20-talet.

Då bodde jag hos min morfar och mormor tillsammans med min mor, som var ensamstående mamma. Hon jobbade som sömmerska och jag minns att hon hade en såkallad provdocka stående uppe på vinden. Det var nog lite kusligt för en liten pojke att se en naken dam stående där. En annan sak, som jag tyckte var kusligt, var en kokosnöt, som låg högt uppe på en skänk. Jag tyckte att den liknade ett ansikte beväxt med hår och var nog lite rädd. Det fanns två rum och ett sovrum. Det ena rummet var vardags-
rummet, där min mormor brukade sitta med sitt "strikketöj" och tittade ut genom fönstret på folk som gick förbi. Ibland kom min lekkamrat Finn och lekte med mig och när klockan närmade sig 17 sa mormor att nu var det bäst att han gick hem för "snart kommer morfar hem". Finn var 1/2 år yngre än mig och dog 1988. Det andra var finrummet, som bara användes när det kom gäster och det var inte ofta.

Ute på gården hade min morfar sin verkstad. Här vid sin hyvelbänk skapade han sina konstverk, alla sina möbler både i vardagsrummet och i finrummet och även mors och fars möbler. Flera av dem finns nu i vårt hem.

I slutet av 20-talet fick jag träffa "min far" för första gången. Min mor hade träffat en ung man som jobbade som resemekaniker för NATIONAL KASSEAPPARATER i Köpenhamn, men var placerad i Odense. Från 1925 hade han ett servisområde som täckte Själland, Fyn, Langeland, Lolland, Falster och Bornholm.
1928 blev han fast stationerad i Odense. Han var lite av en pionär i och med att han tecknade det första abonnemanget i Danmark. Överallt blev han mycket omtyckt för sitt vänliga sätt, sin omsorg och sitt kunnande.

Potpurri på schlagrer (1956/1991)

DET VAR ENGÅNG EN SJÖMAN som åkte I EN RODDBÅT TILL KINA. På sin väg I VÅR LILLA BÅT nerför NIDÄLVEN hälsade han på FLICKORNA I SMÅLAND och KALLE PÅ SPÅNGEN. IDAG ÄR JAG SÅ LYCKLIG sjöng han och spelade på HUNDRA GITARRER. I WIEN MINA DRÖMMARS STAD besökte han RAMONA och där I EN RÖD LITEN STUGA NER VID SJÖN stod hon CIRKUSPRINSESSAN och väntade på FRITIOF ANDERSSON. Det stod EN DÖRR PÅ GLÄNT och de gick in I DJUPA KÄLLAR VALVET för att fira HELGDAGSKVÄLL I TIMMERKOJAN. EN KVÄLL SOM DENNA KAN ALLTING HÄNDA och flickan sa: MAN BORDE INTE SOVA, VI SKA STÄLLA TILL EN ROLIGAR
DANS. EFTER BALEN sa SJÖMANNEN BILL DEN FROMME: VI VILL HA ÖL, VI VILL HA ÖL, VI VILL HA GAMMEL CARLSBERG ÖL.

Vårvindar friska.

Idag är det kallt och ruggigt,
ingen sol alls, bara skuggigt.
man känner om näsan och kinden
att detta är försommarvinden.

Snö i Lund.

Idag den 20 april regnar det i Malmö, men i Lund snöar det.

Trykkefrihed/Religionsfrihed 2005

"I Danmark er jeg födt, der har jeg hjemme",
de ord fra Andersen dem vil jeg aldrig glemme.Om end jeg drager ud, langt bort fra Danmarks strand,
jeg vil dog altid elske mit käre fädreland.

Nu mange år er gået og tiderne forandrede.
Den dag, da jeg som ung engang udvandrede,
var Danmark blevet af med Best og terron i sit land.
Idag har andre voldsmänd sat danske mål i brand.

At frihed til at trykke kan intet land forbyde,
men man kan også trykke og sidenhen fortryde,
for man skal ikke håne et folk med anden tro,
nej, bedre er at bygge en fast og holdbar bro.

Nu bare demonstrerer de mod våre idealer
med terror, vold og mord, som en höjere magt befaler,
men vi vil for vor frihed med hånd og hjerte slås,
nu må vi bé til til vores Gud, at han vil hjälpe os.

Istället för Kristendomsundervisning eller Religionsknskap, som det heter numera, bör man införa Humanism på schemat och lära eleverna hur man genom att ta hänsyn till och visa respekt för sina medmänniskor kan skapa ett samhälle där alla medborgare kan leva tryggt och säkert utan räddsla för att bli mobbade,
rånade, nerslagna eller till och med mördade, men det är i första hand föräldrarna det beror på, de får ta sitt ansvar.

Farliga ismer (2006)

Muslimer har Allah, "den enda Gud som finns",
och det är deras mål att alla männ och kvinns
ska överge sin tro och närma sig islam,
till detta får de hjälp av mer än én imam.
Nej, det får inte ske, låt var och én få ha
sin egen lilla Gud, det tycker jag är bra,
för ingen av oss vet - det finns kanske ingen Gud,
men vi kan ändå tro och skapa egna bud:
att tro på kärleken, att visa empati,
att inte ta till våld, försaka tyranni,
att bara göra gott, behandla alla väl,
det gör att du får frid i hjärta och i själ.
Islam är ju en tro som blivit som en drog,
den styrs med hårda tag av de som makten tog,
men ändå finns det folk som orättvisan ser,
fast de betaler dyrt och många finns ej mer.
Rasisterna är folk, som hatar en muslim,
men inte tänker på att de har fel regim.

Blott en dröm.

Så länge en karl i "Givakt" vill stå
framför en sketen korpral,
så länge han även i takt vill gå
till blåsorkesterns skval,
så länge vill drömmen om fred på vår jord
blott vara en dröm - en lek med ord.

Johny 47 år.

Igår den 18 april var vi och några andra vänner hos honom för att fira honom.

Gustavs vise (1997)

En ting vil I aldrig glemme
- denne lykkelige stund,
lyden af en börnestemme
fra en lille bitte mund.
En lille dreng, så späd og uden egen vilje,
så hjälpelös han er på livets förste tilje.
Så giv ham knus og kram,
for det er ingen skam,
det gör man i en lykkelig famillie.

Alexanders visa (1996)

På 3-årsdagen.

Vår Alexander föddes i Skånestaden Lund
och mamma Anne nöddes iväg i sista stund.
Du var så klen och späd, en gren på livets träd,
som med för tidig ankomst trots allt blev frisk och sund.

Du växte till i styrka och skulle ha ett namn,
till dop i farmors kyrka du bars i Christels famn.
I kyrkans vackra sal sa Mona i sitt tal
att den som tror på Jesus han kommer rätt i hamn.

Med mamma och med pappa du många kyrkor ser,
men du vill bara klappa, när alla andra ber.
Du kan nog ej förstå och tycker väl som så:
"Musik och sång är bättre, så spela lite mer".

På dagis gör ni saker i lera - det är kul,
du gjorde fina stakar, som farmor fick till jul.
Att måla det är roligt, det gör ni också där
och du kan redan skilja på röd och blå och gul.

Du ofta farmor saknar och sover här nån natt,
när du på mor'nen vaknar, du smyger som en katt
och kryper sedan opp, du smeker hennes kropp
och hon blir glad och lycklig, för du är hennes skatt.

Lille William (1992)

Birthes god natt visa.

Lille William, lillebror
sova ska för att bli stor,
den som inte sova vill
kan i växten helt stå still.

När du ligger vid mitt bröst
får du både lugn och tröst,
inget kan dig störa nu,
om en stund så somnar du.

Mommys pojke go' och fin,
lika söt som vår Charlene,
börjar nicka till så smått
för att sedan sova gott.

Nu så sover du så sött,
drömmer ljuvt i rosenrött,
i din säng jag lägger dej,
släcker ljuset och säger "hej".

Anna Charlene (1990)

Anna Charlene, lillflickan min,
lyssna på sången, för sången är din.
Sött i din vagga ligger du nu,
sången dig lugnar, snart somnar du.
Anna Charlene, duktig och fin
somnar nog fort till den här melodin.

(1991)
Anna Charlene, älsklingen min,
min lilla guldklimp, mitt hjärtas rubin,
ingen så gullig, ingen så kär,
av allt i livet du det bästa är.
Anna Charlene, lilla jasmin,
mors lilla blomma så underbart fin.

Birthes tack till fröken Danielsson 66)

Fröken lilla,
nu vi vilja
raskt till saken gå.
Vi i denna visa
vill vår fröken prisa.
Fast vi bråkat
har vi råkat
lära nåt ändå.

Kära fröken,
livets öken
har du fruktbar gjort.
Lärt oss så och skörda,
bära livets börda,
pojke, jänta
lärt att glänta
på sin kunskaps port.

Kunskap väger
och vi säger
tack för vad vi fått.
Du har varit trägen
när du visat vägen
in bland snåren
de tre åren
vi för dig har gått.

Johnys visa (1965)

"Lillebror"

I vårt kök en fluga bor,
den kommer fram ibland.
jag kallar den för "Lillebror"
och matar den för hand.

Att hitta den är inte lätt,
den flyger hit och dit,
den är så liten och så nät
vill ha en sockerbit.


I skålen upp den kryper sen,
men sockret det är slut.
Nu tvätter den sina ben,
det ser så roligt ut.

Nej, titta där, jag tror den fann
nåt gott i alla fall,
nu flyger den så gott den kan
bort på min blåa pall.

Till min dotter (1965)

Sök ej lyckan i dyra kläder,
ej i sol och vackert väder,
sök den ej på bergets topp,
ej i flärd och ej i pop,
sök den ej i stora massan,
ej i stinna penningkassan,
sök den ej i himlens skyar
ej i städer, ej i byar,
sök den ej i flod och älv,
sök och finn den hos dig själv.

Mitt lilla solsken är du.

När himlen blir mörk och dyster
och molnen hotfulla gå,
då lyser du upp lilla syster
så himlen åter blir blå.
Mitt lilla solsken är du.

När höststormen går kring vårt hus
så bitande kall och snål,
du tänder i hjärtat ett ljus,
du sommarens glada symbol.
Mitt lilla solsken är du.

Nu vintern sin vita kappa
från vinden snart hämtar ner.
Den värme du skänker din pappa
är den som solen ej ger.
Mitt lilla solsken är du.

Juli 1965.

Vårkänslor.

Jag sitter på går'en
och njuter av våren,
jag tittar på växter som blommar
och tänker att snart är det sommar.

Dagens väder

Idag är det blåsigt och himlen är grå,
inte så roligt vara ute och gå;
bäst vara hemma och vänta en stund,
sen kommer barnbarnet hit ifrån Lund
och då blir himlen åter blå.

Drottningfödelsedag.

Idag den 16 april fyller Danmarks Drottning Margrethe70 år och vi var med på kalaset, som började redan igår, fast det var på teven.

Liv eller död.

När jag idag satt nere på gården såg jag hur gråsparvarna slogs med varandra om maten i fågelholken och koltrasterna plockade smulor som låg på gräsmattan. Även i djurvärlden är livet en kamp mellan liv och död.

9 april 1940.

Idag för 70 år sen gick tysk militär över gränsen till Danmark och ockuperade landet i 5 år.

Annandagpåsk

Det är inte ofta jag dricker snaps, det är nog bara till jul, påsk och midsommar. Då tycker jag man ska festa lite extra och det gjorde jag idag på Annandag Påsk.

Påskdagen.

Idag hade vi besök av son och sonson samt dotterdottern från Lund med en manlig vän från Tyskland. Vi åt middag och drack eftermiddagskaffe. Samtalet försiggick på engelska.

Påsklördag.

Moster Tora och Moster Maj-Britt kom och åt middag med oss. Sen kom son och sonson till eftermiddagskaffet.

Långfredagstur.

I förmiddags kom sonen och körde oss på en påskrunda. Vi stannade till och åt middag på Hurvas Gästgivaregård. Sen fortsatte vi till Hörby kyrkogård där han satte ljus i lyktorna på graven. Efteråt åkte vi till Lund där sonen bjöd på eftermiddagskaffe på ett italienskt utecafé. Jag råkade sätta mig precis under högtalarna med skrällig musik. Hemskt!
Efteråt strosade vi runt på Lunds gator och jag mindes då jag bodde här 1949. Sen åkte vi hem efter en lång och trevlig dag. Tänk om alla hade en så omtänksam son.

500 kronor jämt

Vi tog med oss 500 kr när vi skulle gå och handla, det är ju inte lätt att veta hur mycket allt man stoppat ner i handlekorgen kommer att kosta, men 500 brukar räcka och ändå blir det lite över, men när vi kom till kassan sa kassören: Det blir 500 kr jämt. Så det så!

Påskjobb!

Idag har vi påskstädat och makan har pyntat med färgglada påskdukar, den ena gjort av dottern för många år sedan, och i påskriset i golvvasen har hon satt kycklingar. Här är så fint när våra påskgäster kommer på Påskafton.

I söndags började sommartiden och det var ljust en timme längre. Det känns skönt. En sak som inte kändes skön var när vi skulle in på Nordbankens kontor här i gatan. Den var stängd och hade flyttat till Södergatan, det var för långt att gå, så vi får gå dit i morgon istället.

Gemenskap

Igår var vi bjudna på middag hos sonen. Vi anlände dit tillsammans med barnbarnet från Lund klocken 18. Sonsonen var redan där och hjälpte sin pappa med förberedelserna. Vi hade en trevlig kväll tillsammans och när det var dags att bryta upp gick vi till garaget och sonen körde upp bilen, som barnbarnet fick köra oss hem i.

Våffeldag

Idag torsdag den 25 mars är det väffeldagen och makan serverade varma våfflor med sylt och vispgrädde - uhmm-mumsmums. Det är också min dopdag (1925). Solen har skinat hela dagen och jag kunde sitta på gården utan jacka och njuta - vaktmästarn hade sopat gården så där var rent och fint. Nu väntar vi på att bord och stolar sätts ut och blir lackerade, det blev de inte ifjor.

Dagsregn.

Idag har det regnat hela dagen så jag har inte kunnat gå min runda som jag brukar, först nu ikväll är det uppehållsväder. Makan har tvättat och fått hjälp av "barnbarnet" från Lund. Hon kom igår fredag kväll och stannar till söndag kväll. Alltid roligt att ha henne här.

På en bänk vid kanalen.

Idag kunde jag för första gången i år sitta i solen på en bänk vid kanalen när jag gick min förmiddagsrunda.

Vårkänslor!

Igår var gräsmattan alldeles vit,
idag är den gul och grön,
är det våren som har kommit hit,
för borta är nu snön?

Julmåltid!

Idag gick makan och jag en förmiddagsrunda kring kvarteret, men det blåste ordentligt och kändes kyligt fast det var ett par plusgrader. När vi sedan åt middag blev det en riktig julmiddag med lutfisk och julmust som förrätt och ris á la Malta med sylt efteråt. Det smakade gott.

Tankar om livet (2)

-Förlåt, men jag tycker jag sett ert ansikte nån annan stans!
-Omöjligt, det har alltid suttit där det sitter.

-Jag är så ofta sjuk att om jag någon gång skulle känna mig frisk går jag genast till doktorn i tron att jag är sjuk. I måndags var jag inte riktig pigg och på tisdagen kände jag mig krasslig, sen på onsdagen var jag inte duktig alls och på torsdagen började jag må illa. På fredagen kände jag att jag skulle bli dålig och på lördagen blev jag faktiskt dålig, så nu är jag rädd att jag ska bli sjuk.

Humoristiska personer brukar ofta skriva roliga sentenser på sina klädhängare, såkallad galghumor

-Jag har alltid varit optimist!
-Det syns inte precis på dig.
-Nej, det har väl ingen annan med att göra.

-Som barn fick jag lära mig att det finns én sak i livet som man alltid bör komma ihåg.
-Och det är?
-Det har jag glömt.

Häcklöparen: Man ska inte ropa hej förrän man är över häcken!

När man blir gammal: Kvinnans plats är i hemmet, mannens plats är på hemmet.

Jag undrar om skådespelaren och komikern Yngve Gamlin, när han blev gammal, ändrade sitt namn till Yngve Gamling.

Mannen, som var ganska lat men tyckte om att ro, satte en gravsten på sin avlidna frus grav med texten "Här får du vila i ro". När mannen sedan dog satte sonen en gravsten med texten "Här får du vila och ro".

Börsen och hissen är lika, båda går upp och ner.

-Jag röker inomhus men brukar stå under spisfläkten och det går väl bra?
-Nej, det får du sota för.

Lycka är:
Att oväntat få besök av ett av sina barn. (Johny kom på besök söndag 30/4-1989)

Om komik och lek:
En Stå upp-komiker är en som gör livet glatt,
men om man lever med en får man spatt.

Stå upp-komikerna lär ha gått i strejk och funderar på att söka jobb som stand in.

En lekman är en vuxen playboy.

En boxare skyddar sina händer med handskar, vore det inte förståndigare att skydda huvudet?

Engelsk läsövning:
Evita väntar på perrongen: Evita Péron waiting.
Kan jag få tala med hotellkarlen?: Can I get talk with the hotelcar?
Är ni ledig i kväll?: Are you lady a quello?
Får man gå in i kapellet?: Four men going a capella.
There is no cow on the ice!
What seventeen are you doing?
I´ve seen it fifty-eleven times.
What seventeen are you doing?
Has your headwork slept?
How much is the clock?
Are you poisson?

Fransk läsövning:
Avez vous suede?: Är Ni svett?

-Talar Ni franska?
-Nej, det är som jag är förkyld.

-Vet du i vilka två länder glädjen står högst i tak? -Nej.
Jo, det är Österrike, Leendets land och Norge, landet med Grini.

Seder är inte lika överallt, det som är Hörby Bruk behöver inte vara Eslövsed.

"Ingen behöver sakna parkeringsplats i samband med invigningen av "Nya Ullevi", men lämna för säkerhets skull bilen hemma" meddelar polisen i Göteborg. Inte att undra på att det ska bli gott om parkeringsplatser då.

Högsta vinsten gick denna gång till Stockholm, lotten såldes i en tobaksaffär på Söder. Som jag alltid har sagt "Man skulle bo på Söder i Stockholm".

-Lovar du att vara trogen tills jag kommer hem igen?
-När kommer du hem?

-Vad var det för en ljushårig dam du var tillsammans med i går kväll?
-Det var min mamma.
-Ja, men din mamma är ju mörkhårig?
-Det var min mamma i andra äktenskapet.

Har Ni hört om:
Rörläggaren som i 50 år lagt ner (rör) tyckte att nu var det dags att lägga av?
Bankmannen som bankade sin fru?
Frisören som gjorde sitt största klipp på börsen?
Kontnären som såg rött så fort han fick kritik?
Bagaren som inte hade rent mjöl i påsen och gjorde ett jätterån?
Detektiven som spårade ur?
Jockeyn som levde på hoppet?
Den danske smeden vars fru grälade så ofta på honom att han "smed hende ud"?

Mina tankar om livet (1)

SKÄMT OCH OFÖRSKÄMT

Jag undrar om en basist låter sin bas vila i en bassäng.

Förr var Johan vedhuggare i Småland, numera är han anställd
på Atominstitutet och klyver atomer.

Jag känner en brandsoldat som har slä(c)kt i Köpenhamn.

En urmakare mådde så illa att han spårade ur.

En piano stämmare stämde sin fru för att hon sjöng falskt,
dessutom pratade hon så han inte fick en magnecyl i vädret.

-Ska vi gå in och få lite frisk luft?

"Hjälp oss att tömma Myllan och kom till våran folkrea"!
(Möllan är ett invandrartätt område i Malmö)

Fram och tillbaka är dubbelt så långt!

-Jag var bara 20 år när jag blev pappa!
-Oj då! Då var du tidigt ute.
-Nej, jag var tidigt inne, men för sent ute.

-Jag brukar ställa ett brinnande ljus bredvid sängen,
annars ser jag inte att somna.

Jag var så sömnig och gäspade i ett så jag inte kunde somna.

-De som inte känner mig tror inte jag är klok!
-Och de som känner dig vet det redan!

-Har storken varit och hälsat på din fru?
-Nej, det blev en anka!

-Varför kallas han för "Morgonstund"?
-Jo, han har ju munnen full av guld!

-Ska hälsa dig från Charles!
-Vilken Charles?
-Charles Wilken. (dansk skådespelare)

-I vilken stad bor Kristina?
-Vilhelmina.
-Nej, Kristina.

-Har du varit i Hjo?
-Hjo?
-Ja.
-Nej.

-Spelar du Whist?
-Javist.

-Har du varit i Jemen?
-Jamen.

-Har du varit på Als?
-Nej, inte alls.

-Har du varit på Java?
-Javadå?

-Vad tycker du om Malmö?
-Det är för mycket pa(c))k i stan.

-Kommer din söster til Påske?
-Måske.

-Ärvde du ingenting efter din far?
-Jo, hans reumatism.

En solig dag.

Idag har det varit sol nästan hela dagen och plusgrader med lite snö inemellan. Makan har varit i Pauli och vävt på sin duk och jag har varit och fått "nya fötter".

Bröllopsdag

Igår den 14 februari firade vi vår 57 års bröllopsdag. Jag hade dukat kaffebordet på morgonen med en svensk och en dansk flagga. Sen på förmiddagen åkte vi med barnbarnet från Lund till hennes lägenhet, där pojkvännen bjöd på middag.

Solig dag

När jag gick min förmiddagsrunda idag var det soligt men blåsigt, så det kändes lite kyligt och när jag kom hem var det skönt med en kopp varmt kaffe. Gatorna är inte helt isfria, så ibland fick jag gå omvägar för att inte riskera att glatta och ramla omkull. Idag går mina tankar till min moder som föddes den 11 februari 1900.

Läkarbesked

Idag ringde min läkare och berättade att alla prov, som togs för någon vecka sen, var bra, men lungkapaciteten hade minskat en aning.

Blott en dröm (1995)

Så länge en karl i "Giv akt" vill stå
framför en sketen korpral,
så länge han även i takt vill gå
till blåsorkesterns skval,
så länge vill drömmen om fred på vår jord
blott vara en dröm - en lek med ord.

Farliga ismer

Nazism, fazism, rasism är samma andes barn
och lockar folksom snärjs i denna ondskans garn,
men även kommunism har samma mål på sikt,
ty deras propaganda är lögn och förbannat dikt.
Vi har ju alla sett vart dessa ismer lett,
att tänka fritt förbjuds om tanken ej är rätt.
Så var det också förr, i långt förgången tid,
då skulle alla tro på kristendomens Gud.
Och alla kyrkans män gick ut i tapper strid
mot dem som vågade tro på Jesu Kristi bud.
Muslimer har Allah, "den enda Gud som finns",
och det är deras mål att alla män och kvinns
ska överge sin tro och närma sig islam,
till detta får de hjälp av en Imam.
Nej, det får inte ske, låt var och en få ha
sin egen lilla Gud, det tycker jag är bra,
för ingen av oss vet - det finns kanske ingen Gud,
men vi kan ändå tro och skapa egna bud:
Att tro på kärleken, att visa empati,
att inte ta till våld, försaka tyranni,
att bara göra gott, behandla alla väl,
det gör att du får frid i hjärta och i själ.
Islam är ju en tro som blivit som en drog,
den styrs med hårda tag av de som makten tog.
Men ändå finns det folk som orättvisan ser,
fast de betalar dyrt och många finns ej mer.
Rasisterna är folk som hatar en muslim
och inte tänker på att de har fel regim.

A.W. 2006

Om tro och vetande

Det finns så många religioner,
de flesta kan nog droppas,
de är blott traditioner
där man bara tror och hoppas,
men tro är inte vetande,
så man kan bara gissa
och allt sökande och letande
kan övertas av vissa,
som envist håller på sin tro
och låter hoppet gro.

A.W. 2007

Plusgrader!!!

Idag har det varit plusgrader, men det är slabbigt, när man ska traska i snödrivor som håller på att smälta. Vi var tvingade att gå och handla matvaror, så det var bara att ge sig iväg. I eftermiddags kom sonen hit och vi drack eftermiddagskaffe tillsammans.

Snöväder på går'en!

Idag när jag sitter på går'en
så är den alldeles vit,
jag sitter och längtar till våren
och hoppas den snart kommer hit.

Kallaste vintern?

Den 26 januari 1942 uppmätte man -36 i en banverksstuga väster om Ringsjön.

Snöbyar

Igår var det solsken hela dagen, idag har det snöat från stormbyarna hela dagen och ingen sol, så man har inte vågat ge sig ut på sin vanliga promenad. Min förkylning sitter fortfarande i, men efter ett läkarbesök på Granen har jag fått en remiss till röntgenkliniken för att kolla att lungorna inte har tagit skada.

Idéer och tips!


Jag älskar att leka med orden
och tror att vi i Norden
är de enda här på jorden
som trots olika språk
aldrig kommer i bråk,
vi förstår ändå varann
fast födda i olika lann.

Jag och en skolkamrat.
Jag och en skålkamrat. (Tecknas.)

På nattklubben
Han sa: En stor och stark!
Hon sa: En stor och styv!


Ät inte tills du är mätt
ät tills du inte är hungrig längre!

Skippa käppar

Idag har makan fått låna en inomhusrollator så att hon slipper undra var hon satte sina käppar, och så kan hon sätta koppar och fat samt kakor till kvällskaffet och köra in i vardagsrummet. Jättebra!

Lägenhet

Nu har barnbarnet i Lund skaffat en 2-rumslägenhet som hon och pojkvännen flyttat in i och håller på att inreda med bl a saker som vi inte behöver. Hoppas de kommer att trivas.

IGÅNG IGEN!

Nu är det dags igen - att efter jul- och nyårshelgen komma igång med de dagliga rutinerna, som att motionscykla, som tränar benmusklerna, och träna armmusklerna samt kroppen medelst gummiband. Det kändes i benen att det var längesen.

Julen är slut

Igår fredag den 8 januar kom barnbarnet från Lund hit med sin pojkvän och idag fick vi hjälp av henne med att plocka bort all julpynt och hon klippte ner granen och satte ner stabben till sophämtarna. Hon har också varit inne på Netto och handlat till oss, hon är duktig och hjälpsam och vi är glada för hennes besök.

Vatten över huvudet (1966)

Den som har hand om vattentrafiken kallas skeppsredare. En av de mest kända heter Onassis. Han var, som bekant, gift med sopranen, numera mezzosopranen Maria Callas som var hans ett och allt. En vetgirig människa frågade mig engång om sångerskan numera kallades för Onassis. Jag svarade då att Maria Callas kallas Callas, fortfarande. Som vi vet är Onassis och Callas kalas slut. Callas har skippats. Hon var en mycket stor personlighet med ett fruktansvärt temperament och van att ta ton. Men det finns även något som heter "god ton" och det tyckte Onassis inte hon hade, när han en morgon fann henne i swimmingpoolen med endast huvudet ovanför vattenytan sjungande "Det byggdes ett skepp uti Norden". Maria, sa han, hur kan du sjunka så djupt? Eller sa han hur kan du sjunga så djupt, hon var ju inte alt utan sopran. Det var detta som kom bägaren att rinna över. Onassis förstod nu att han, när han gifte sig med Maria, hade tagit sig vatten över huvudet och det ska man inte göra - ävenom man är skeppsredare och heter Onassis.

Om att vara rolig (1966)

Det är en stor konst att vara rolig! Om det inte vore det kunde ju vem somhelst vara rolig - och det vore väl inte roligt. I många år har Hasse och Tage roat oss. De har stått högt på listan över rolighetspersoner. En annan Tage var, förutom att vara rolig, även statsminister, men i slutet av sextiotalet började man att tröttna på honom och 1969 fick han sluta som statsminister efter 23 år som rolighetsminister.Så länge står nog inte Olof pall - me´såna roligheter som han serverar. Han verkar mer oroande än roande. Höstens färger brukar gå i gult och rött, och att hösten i år blir extra mycket röd hoppas säkert Palme, men då gäller det att i tid ha målet klart och sen ...på med pilen Palme ("På med pilen Palle" var ett danskt TV-program). Annars kan det istället för röd bli svart september, med tanke på valet.

En humor som vi importerat från Amerika är sjuk humor, men den verkar inte klok, den är helt crazy. Jag förstår inte det roliga med den, ingen tycker väl att det är roligt att vara sjuk, men som sagt, den kommer från Amerika. Från Afrika kommer så kallad svart humor. Röd humor (rysk) finns inte och inte heller brun (tysk), det märkte vi i Danmark under kriget.

Bland humoristerna finns de så kallade, fast inte alla är kallade, skrivbordshumoristerna, de som har skrivbordslådorna fulla med roliga och kul saker, sm de då och då presenterar i någon tidning, ibland i någon skämttidning, men jag tycker det är "oförskämt" att saxa ur tidningar och lägga i skrivbordslådan,för att sen plocka fram dem och sälja dem till andra tidningar, men folk skrattar,inte åt skrivbordshumoristen, utan åt det åt det som fanns i hans låda, för det var roligt. "Ja, det var meget morsomt", som engelsmännen säger, när de lärt sig danska.

Det är vanligt att tidningsfolk saxar roliga historier, fast en del sexar räliga historier. Idag rör sig det mesta om sex. Slår man upp sin tidning vimlar det med sexbrudar på varannan sida, inte bara på sidan sex. I den danska tidningen "Se og hör" har de sexbruden på sidan nio och kallar henne för "Side 9 pigen". Förr var den enda bilden, som hade anknytning till sex, bilden på en mamma som fått sexlingar. Att detta enorma intresse för sex växte fram på sextiotalet är kanske förklarligt. Även på film och i TV handlar det om sex, fast i TV har de varit allsidiga och växlat mellan "Halv sju" och "Vi i femman". Radion kör med "Tio i topp" och "Fem på försök".

Till och med på krogen sexas det. Där tittar dom ju stort om man inte beställer en sexa snaps till sin skinka med rödkål och sen när man ska sätta tänderna i skinkan, dyker det upp en sexig jänta, som börjar oja sig och kråma sig mellan borden. Ja, så nära kommer hon att man övervägar om man ska sätta tänderna i skinkan med rödkål eller i skinkan utan rödkål. I våra fängelser lär det numera finnas särskilda besöksrum för intim samvaro och nu kräver den svenska soldaten att även han ska få ha sin fästmö hos sig över natten och det är ju inte mer än rätt, både marinen och flyget har ju sina sextanter.

Från sex till synd (många anser det vara samma sak och det är synd).
Det talas så mycket om "Den svenska synden", men det märkligaste den är att man inte träffar på den i Sverige. Vill man uppleva den svenska synden måste man resa utomlands, t ex Hamburg eller Mallorca, och det är synd. Förresten lär alla turister, som brukar resa till sådana ställen, ha bildat ett "syndikat", som kallas SSU (Svenska synden utomlands).

Från sex och synd till sup. Enligt vad jag har hört har medicinalstyrelsen släppt ut en ny sorts babletter mot dryckenskap, som der hette förr i världen. Tabletterna heter CEPHOFAN och geges av den spritgalne gubbstruttens maka efter spritkonsumtionen. När han sen har varit ute och slagit runt och kommer hem till gumman får han Cephofan. Nu är det ju inte bara gubbar som super, intresset för sprit har spritt sig till ungdomen och ungdomsfylleriet bara ökar. Här har vi vuxna en uppgift att "fylla".
Vi får se till, när vi gör våra dagliga inköp på Systemet, att det inte finns någonting över till ungdomen. Vi har genom "Rädda Barnen" hjälpt många barn i nöd. Idag gäller det "Rädda ungdomen från död!" Med ett bra system går det för sig. Att dricka sprit i samband med bilkörning inte går borde vilken vettig människa som helst begripa. Ändå finns det bilförare som inte kan låta bli flaskan. Till dem vill jag säga: Drick aldrig sprit när ni kör bil.
Kör in till trottoarkanten eller, om ni kör på landsvägen, in på vägrenen, stanna bilen, stäng av motorn, Ta sen 3-4 klunkar, det sätter fart på blodomloppet och ni känner er genast lite piggare, sen ner med flaskan, på med motorn och full fräs, så dröjer det inte länge förrn ni hunnit fatt den där jäkeln i Merzan som för en stund sen skulle visa upp sig och tutade som en galning, när han susade förbi er lilla folkvagn och då ska han få Cephofan. In under bakre kofångaren och sen ett nacksving och ner i diket med honom. Där kan han ligga och fundera över hur man betér sig i trafiken.

Om humor och humorister.

Sverige har haft och har fortfarande en stor mängd humorister. Bland dem som jag uppskatter mest hör journalisten och kåsören Olle Carle, som var rena ordekvilibristen, liksom sångaren och låtskrivaren Ove törnqvist samy Povel Ramel, den fantastiske pianisten och ordvrängaren med sina tungvrickande sångtexter. Att leka med ord är bland det roligaste jag vet. Olle Carle skrev sina kåserier under synonymet "Cello", som läst bakifrån blir Olle C.

En del av sina kåserier har han gett ut i bokform: "Med mitt mått mätt" (1945), "Småle och smila en smula" (1946), "Varför blommar inte hembiträdet?" (1947), Lätta tankar som lättat ankar" (1949) 1952 sjöng Snoddas sin "Flottarkärlek" och samma år gav Cello ut sin vita bok "Flottare utan färg", alla tidigare var i färg. 1953 kom "Lika vänligt som vanligt" och sen kom Cellos AXPLOCK "Så, skörda och så vidare" 1954. Han var helt enastående när det gällde att bolla med orden, en fantastisk ordbehandlare.

Den danske författaren och diktaren Piet Hein, han med superelipsen kanske mest känd för sina "Gruk", små vardagsfilosofiska verser under signatuten Kumbel Kumbell, är jag också mycket förtjust i. Hans verser uystrålar en mänsklig värme på ett humoristiskt sätt. Hasse Alfredsson och Tage Danielsson var inte författare, de var skådespelare, men deras sketcher, kupletter och revyer, som de själva skrev texterna till, var fantastiskt roliga. Med Hasse och Tage fick man alltid ett gott skratt. "Ett gott skratt förlänger livet" är ju ett gammalt talesätt, men någon lustigkurre ändrade det till "Ett gott skratt förlänger käften" och nog är det så. Vi hade på 40-, 50- och 60-talet en statsminister som också kunde vara rolig, när tillfälle gavs, bl a med sina värmländska historier. Han hette också Tage, med efternamnet Erlander.

Nytt år - nya idëer

I år tänker jag lägga in på min blogg sånt som inte publicerats tidigare.

Nyårsbulletin

Alla som besöker min blogg önskar jag ETT GOTT NYTT ÅR!