Om humor.

När jag startade min blogg lovade jag att den skulle innehålla mycket humor. Sverige har haft och har fortfarande många humorister. Bland dem som jag uppskattar mest är journalisten och kåsören Olle Carle, som var rena ordekvilibristen, liksom sångaren och låtskrivaren Ove
Törnqvist samt Povel Ramel, den fantastiske pianisten och ordvrängaren med sina tungvrickande sångtexter. Att leka med ord är
bland det roligaste jag vet. Olle Carle skrev sina kåserier under synonymet "Cello", som läst bakifrån blir Olle C.

En del av sina kåserier har han gett ut i bokform: "Med mit mått mätt"
(1945), "Småle och smila en smula" (1946), "Varför blommar inte hembiträdet?" (1947), "Lätta tankar som lättat ankar" (1949).
1952 sjöng Snoddas sin "Flottarkärlek" och då gav gav Cello ut sin vita bok (alla tidigare var i färg): "Flottare utan färg". 1953 kom "Lika vänligt som vanligt" och sen kom Cellos AXPLOCK "Så, skörda och så vidare" 1954. Han var helt enastående när det gällde att bolla med orden - en fantastisk ordbehandlare.