När himlen blir mörk och dyster
och molnen hotfulla gå,
då lyser du upp lilla syster
så himlen åter blir blå.
Mitt lilla solsken är du.
När höststormen går kring vårt hus
så bitande kall och snål,
du tänder i hjärtat ett ljus,
du sommarens glada symbol.
Mitt lilla solsken är du.
Nu vintern sin vita kappa
från vinden snart hämtar ner.
Den värme du skänker din pappa
är den som solen ej ger.
Mitt lilla solsken är du.
Juli 1965.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Det är ju min sång! Den du har skrivit till mig.
Tack så mycket!
Post a Comment