Det var 1931 vi började skolan, Finn och jag och vi kom i samma klass - 1 F. Vi fick röda band kring halsen, för att skilja oss från andra klaqsser. Vår lärarinna hette fröken Sparrild och var mycket snäll. Vi fick en stjärnbok och i den skrev hon in stjärnor med rödpenna efter hur duktiga vi varit. I en annan liten bok klistrade hon in sparmärken, men några "Spara och Slösa"- tidningar, som i Sverige, hade vi inte.
Skolbarnen var finklädda när de gick till skolan och klädde om när de kom hem. När det ringde in ställde de sig i rader på skolgården innan de släpptes in, rad efter rad. När läraren eller lärarinnan, som kallades fröken, kom in i klassen reste eleverna sig, varefter läraren eller lärarinnan sa "Sitt ner!" När de fick en fråga reste de sig och svarade - om de kunde svaret. Annars fick de höra "kamraternas" fnissen.
Under sångtimmarna hade vi en lärare som hette Koch och var tvillingbror till den kände författaren Morten Koch. När vi sjöng "I alle de Riger og Lande" fällde jag en tår, jag var ett mycket känsligt barn (och är det fortfarande). Likadant var det när vi sjöng "I gamle Dage det var engang, at danske Folk var i Kongetrang; de gode gräd og de onde lo", jag tyckte det var för hemskt, att de kunde le åt en så allvarlig sak.
Rapp i rumpan var det en del som fick. Herr Carlsen hette läraren som vi hade i gymnastik. Han hade hand om skolans elitgymnaster och det laget reste han till England med och visade upp. Han var också den som hade hand om skolans busfrön och varje dag kunde vi se en kö utanför gymnastiksalen. De stod och väntade på sin tur att släppas in och få känna på "spanskröret" (rottingen). Vi åt våra smörgåsar på skolgården och jag hade en fin röd plåtmatbox och på locket stod det "Velbekomme". Andra hade sina smörgåsar i tidningspapper. Det fanns två skolgårdar, en för klass 1-4 och en för klass 5-7, man hade ju 7 års skolgång då.
Friday, April 30, 2010
Skånkans Kaffe..
Jag längtade ibland till mormor och morfar och då kom morfar och hämtade mig. När vi gick på Klostervej såg jag en stor affisch med en gammal gumma, som höll på att hälla kokande vatten på en "Madam Blå" (kaffekannan och med texten SKÅNSKANS KAFFE.)
Från Vanlöse till Odense.
Efter "min" farfars död 1932 flyttade farmor från Vanlöse utanför Köpenhamn till Odense. Vi hade flyttat tvärs över gatan, från mummer 9 till nummer 6. Där fick hon ett eget rum och där satt hon hela dagarna. Min syster ville gärna gå in till henne, men farmor tyckte inte om sällskap, så hon gav henne en karamel (kola) och bad henne gå. Farmor dog samma år och då fick jag ta över rummet och när min syster blev lite större lekte vi där. Jag fick vara häst och hon skulle rida på mig, men mor och far tyckte att hon var lite hårdhänt mot mig och att jag bara fann mig i det. 1933 födde mor ännu en flicka, Birthe. Hon dog emellertid efter någon månad, men mamnet finns kvar hos vår dotter.
Hans Tausensgade.
Hans Tausensgade är hotellgatan i Odense.I ena ändan låg Hotel Axelhus och i andra låg Hotel Windsor. Mellan dessa låg Hotel Garni och Höjskolehotellet, som låg granne med huset där vi bodde. Här var militären förlagda när de hade sina "Efterårsmanövrer" och då tyckte jag det var roligt att titta på, när de hade materialvård och stod och putsade sina stövlar och vapen inne på hotellets gård. Idag heter "Ydes Hotel" - om det nu finns kvar när jag skriver detta.
Vi bodde till vänster i porten; till höger bodde Henriksen, som var teatermålare på Odense Teater. På andra våningen bodde ett ungt äktepar som ofta grälade med varandra och förde oväsen. På fjärde våningen i den andra trappan bodde en jämngammal kamrat, Kaj Christensen. Vi lekte hos varandra, men jag minns inte att vi lekte utomhus. Jag minns dock att jag tyckte han luktade pepparkakor. Inne på gården låg ett gårdshus. Här bodde två pojkar och vi spelade ofta "Land" tillsammans på en jordbit i trädgården. Det är en lek, där man har ritat en fyrkantig ruta och sen kastar man en dolk och beroende på hur den sätter sig i marken drar man ett streck tvärsöver och har då erövrat en bit land.
Längre bort i gatan, i nummer 13, bodde Kurt Albrektsen, som bodde hos sin mor och morfar, liksom jag hade gjort hos min mor och morfar, men han hade ingen mormor.Vi lekte mycket med varandra och byggde lådbilar tillsammans med Lasse i Slotsvänget, en liten sidogata till Hans Tausensgade. I den gatan låg "Fröken Hörlycks Skole", som var en privatskola.
Där låg också "Höjskolehjemmet", utanför vars fönster vissa människor tiggde mat och fick med sig ett smörgåspaket, bl a "fulde Karl", som vi oftas såg komma vinglande i gatan, med snuset rinnande från mungiporna. Längst ner i gatan bodde en man, jag tror han var representant, och när han kom hem på kvällen tog han en handfull mynt ur fickan delade ut femöringar till alla barnen som lekte där. På den tiden var det vanligt att barnen lekte på gatan, det fanns inte så många biler.
På hörnet av Slotsvänget fanns en liten mjölkbutik där barnen köpte sitt "slik" (snask). En "flödekaramel" (kola) kostade
1 öre och ett "strömpebånd 5 öre. Det sistnämnda var ett lakrits som såg ut som de strumpeband vi barn använde och som man fäste i strumpor och livstycke för att hålla strumporna uppe.
Vi bodde till vänster i porten; till höger bodde Henriksen, som var teatermålare på Odense Teater. På andra våningen bodde ett ungt äktepar som ofta grälade med varandra och förde oväsen. På fjärde våningen i den andra trappan bodde en jämngammal kamrat, Kaj Christensen. Vi lekte hos varandra, men jag minns inte att vi lekte utomhus. Jag minns dock att jag tyckte han luktade pepparkakor. Inne på gården låg ett gårdshus. Här bodde två pojkar och vi spelade ofta "Land" tillsammans på en jordbit i trädgården. Det är en lek, där man har ritat en fyrkantig ruta och sen kastar man en dolk och beroende på hur den sätter sig i marken drar man ett streck tvärsöver och har då erövrat en bit land.
Längre bort i gatan, i nummer 13, bodde Kurt Albrektsen, som bodde hos sin mor och morfar, liksom jag hade gjort hos min mor och morfar, men han hade ingen mormor.Vi lekte mycket med varandra och byggde lådbilar tillsammans med Lasse i Slotsvänget, en liten sidogata till Hans Tausensgade. I den gatan låg "Fröken Hörlycks Skole", som var en privatskola.
Där låg också "Höjskolehjemmet", utanför vars fönster vissa människor tiggde mat och fick med sig ett smörgåspaket, bl a "fulde Karl", som vi oftas såg komma vinglande i gatan, med snuset rinnande från mungiporna. Längst ner i gatan bodde en man, jag tror han var representant, och när han kom hem på kvällen tog han en handfull mynt ur fickan delade ut femöringar till alla barnen som lekte där. På den tiden var det vanligt att barnen lekte på gatan, det fanns inte så många biler.
På hörnet av Slotsvänget fanns en liten mjölkbutik där barnen köpte sitt "slik" (snask). En "flödekaramel" (kola) kostade
1 öre och ett "strömpebånd 5 öre. Det sistnämnda var ett lakrits som såg ut som de strumpeband vi barn använde och som man fäste i strumpor och livstycke för att hålla strumporna uppe.
Thursday, April 29, 2010
Jag minns 30-talet.
forts. från inlägget "Jag minns 20-talet".
Mor föll alltså för honom och de gifte sig den 4 november 1930 och vigseln ägde rum i Hospitalskirken i Jernbanagade bredvid Gråbrödre Kloster, där min syster bor idag.
Strax efter fick jag ett nytt hem, flyttade från mormor och morfar till mor och "far", på Hans Tausensgade 9. Far gjorde allt för att jag skulle tycka om honom. De första jularna med honom satt han och visade mig hur man flätade julhjärtan och gjorde "krämmerhuse", som han kallade strutarna. Emellanåt tog han ett bloss på sin indianpipa - så kallade han sin långa, raka pipa.
Se också "Jag minns 20-talet".
Mor föll alltså för honom och de gifte sig den 4 november 1930 och vigseln ägde rum i Hospitalskirken i Jernbanagade bredvid Gråbrödre Kloster, där min syster bor idag.
Strax efter fick jag ett nytt hem, flyttade från mormor och morfar till mor och "far", på Hans Tausensgade 9. Far gjorde allt för att jag skulle tycka om honom. De första jularna med honom satt han och visade mig hur man flätade julhjärtan och gjorde "krämmerhuse", som han kallade strutarna. Emellanåt tog han ett bloss på sin indianpipa - så kallade han sin långa, raka pipa.
Se också "Jag minns 20-talet".
Wednesday, April 28, 2010
Jag minns 20-talet.
Då bodde jag hos min morfar och mormor tillsammans med min mor, som var ensamstående mamma. Hon jobbade som sömmerska och jag minns att hon hade en såkallad provdocka stående uppe på vinden. Det var nog lite kusligt för en liten pojke att se en naken dam stående där. En annan sak, som jag tyckte var kusligt, var en kokosnöt, som låg högt uppe på en skänk. Jag tyckte att den liknade ett ansikte beväxt med hår och var nog lite rädd. Det fanns två rum och ett sovrum. Det ena rummet var vardags-
rummet, där min mormor brukade sitta med sitt "strikketöj" och tittade ut genom fönstret på folk som gick förbi. Ibland kom min lekkamrat Finn och lekte med mig och när klockan närmade sig 17 sa mormor att nu var det bäst att han gick hem för "snart kommer morfar hem". Finn var 1/2 år yngre än mig och dog 1988. Det andra var finrummet, som bara användes när det kom gäster och det var inte ofta.
Ute på gården hade min morfar sin verkstad. Här vid sin hyvelbänk skapade han sina konstverk, alla sina möbler både i vardagsrummet och i finrummet och även mors och fars möbler. Flera av dem finns nu i vårt hem.
I slutet av 20-talet fick jag träffa "min far" för första gången. Min mor hade träffat en ung man som jobbade som resemekaniker för NATIONAL KASSEAPPARATER i Köpenhamn, men var placerad i Odense. Från 1925 hade han ett servisområde som täckte Själland, Fyn, Langeland, Lolland, Falster och Bornholm.
1928 blev han fast stationerad i Odense. Han var lite av en pionär i och med att han tecknade det första abonnemanget i Danmark. Överallt blev han mycket omtyckt för sitt vänliga sätt, sin omsorg och sitt kunnande.
rummet, där min mormor brukade sitta med sitt "strikketöj" och tittade ut genom fönstret på folk som gick förbi. Ibland kom min lekkamrat Finn och lekte med mig och när klockan närmade sig 17 sa mormor att nu var det bäst att han gick hem för "snart kommer morfar hem". Finn var 1/2 år yngre än mig och dog 1988. Det andra var finrummet, som bara användes när det kom gäster och det var inte ofta.
Ute på gården hade min morfar sin verkstad. Här vid sin hyvelbänk skapade han sina konstverk, alla sina möbler både i vardagsrummet och i finrummet och även mors och fars möbler. Flera av dem finns nu i vårt hem.
I slutet av 20-talet fick jag träffa "min far" för första gången. Min mor hade träffat en ung man som jobbade som resemekaniker för NATIONAL KASSEAPPARATER i Köpenhamn, men var placerad i Odense. Från 1925 hade han ett servisområde som täckte Själland, Fyn, Langeland, Lolland, Falster och Bornholm.
1928 blev han fast stationerad i Odense. Han var lite av en pionär i och med att han tecknade det första abonnemanget i Danmark. Överallt blev han mycket omtyckt för sitt vänliga sätt, sin omsorg och sitt kunnande.
Wednesday, April 21, 2010
Potpurri på schlagrer (1956/1991)
DET VAR ENGÅNG EN SJÖMAN som åkte I EN RODDBÅT TILL KINA. På sin väg I VÅR LILLA BÅT nerför NIDÄLVEN hälsade han på FLICKORNA I SMÅLAND och KALLE PÅ SPÅNGEN. IDAG ÄR JAG SÅ LYCKLIG sjöng han och spelade på HUNDRA GITARRER. I WIEN MINA DRÖMMARS STAD besökte han RAMONA och där I EN RÖD LITEN STUGA NER VID SJÖN stod hon CIRKUSPRINSESSAN och väntade på FRITIOF ANDERSSON. Det stod EN DÖRR PÅ GLÄNT och de gick in I DJUPA KÄLLAR VALVET för att fira HELGDAGSKVÄLL I TIMMERKOJAN. EN KVÄLL SOM DENNA KAN ALLTING HÄNDA och flickan sa: MAN BORDE INTE SOVA, VI SKA STÄLLA TILL EN ROLIGAR
DANS. EFTER BALEN sa SJÖMANNEN BILL DEN FROMME: VI VILL HA ÖL, VI VILL HA ÖL, VI VILL HA GAMMEL CARLSBERG ÖL.
DANS. EFTER BALEN sa SJÖMANNEN BILL DEN FROMME: VI VILL HA ÖL, VI VILL HA ÖL, VI VILL HA GAMMEL CARLSBERG ÖL.
Vårvindar friska.
Idag är det kallt och ruggigt,
ingen sol alls, bara skuggigt.
man känner om näsan och kinden
att detta är försommarvinden.
ingen sol alls, bara skuggigt.
man känner om näsan och kinden
att detta är försommarvinden.
Tuesday, April 20, 2010
Trykkefrihed/Religionsfrihed 2005
"I Danmark er jeg födt, der har jeg hjemme",
de ord fra Andersen dem vil jeg aldrig glemme.Om end jeg drager ud, langt bort fra Danmarks strand,
jeg vil dog altid elske mit käre fädreland.
Nu mange år er gået og tiderne forandrede.
Den dag, da jeg som ung engang udvandrede,
var Danmark blevet af med Best og terron i sit land.
Idag har andre voldsmänd sat danske mål i brand.
At frihed til at trykke kan intet land forbyde,
men man kan også trykke og sidenhen fortryde,
for man skal ikke håne et folk med anden tro,
nej, bedre er at bygge en fast og holdbar bro.
Nu bare demonstrerer de mod våre idealer
med terror, vold og mord, som en höjere magt befaler,
men vi vil for vor frihed med hånd og hjerte slås,
nu må vi bé til til vores Gud, at han vil hjälpe os.
Istället för Kristendomsundervisning eller Religionsknskap, som det heter numera, bör man införa Humanism på schemat och lära eleverna hur man genom att ta hänsyn till och visa respekt för sina medmänniskor kan skapa ett samhälle där alla medborgare kan leva tryggt och säkert utan räddsla för att bli mobbade,
rånade, nerslagna eller till och med mördade, men det är i första hand föräldrarna det beror på, de får ta sitt ansvar.
de ord fra Andersen dem vil jeg aldrig glemme.Om end jeg drager ud, langt bort fra Danmarks strand,
jeg vil dog altid elske mit käre fädreland.
Nu mange år er gået og tiderne forandrede.
Den dag, da jeg som ung engang udvandrede,
var Danmark blevet af med Best og terron i sit land.
Idag har andre voldsmänd sat danske mål i brand.
At frihed til at trykke kan intet land forbyde,
men man kan også trykke og sidenhen fortryde,
for man skal ikke håne et folk med anden tro,
nej, bedre er at bygge en fast og holdbar bro.
Nu bare demonstrerer de mod våre idealer
med terror, vold og mord, som en höjere magt befaler,
men vi vil for vor frihed med hånd og hjerte slås,
nu må vi bé til til vores Gud, at han vil hjälpe os.
Istället för Kristendomsundervisning eller Religionsknskap, som det heter numera, bör man införa Humanism på schemat och lära eleverna hur man genom att ta hänsyn till och visa respekt för sina medmänniskor kan skapa ett samhälle där alla medborgare kan leva tryggt och säkert utan räddsla för att bli mobbade,
rånade, nerslagna eller till och med mördade, men det är i första hand föräldrarna det beror på, de får ta sitt ansvar.
Monday, April 19, 2010
Farliga ismer (2006)
Muslimer har Allah, "den enda Gud som finns",
och det är deras mål att alla männ och kvinns
ska överge sin tro och närma sig islam,
till detta får de hjälp av mer än én imam.
Nej, det får inte ske, låt var och én få ha
sin egen lilla Gud, det tycker jag är bra,
för ingen av oss vet - det finns kanske ingen Gud,
men vi kan ändå tro och skapa egna bud:
att tro på kärleken, att visa empati,
att inte ta till våld, försaka tyranni,
att bara göra gott, behandla alla väl,
det gör att du får frid i hjärta och i själ.
Islam är ju en tro som blivit som en drog,
den styrs med hårda tag av de som makten tog,
men ändå finns det folk som orättvisan ser,
fast de betaler dyrt och många finns ej mer.
Rasisterna är folk, som hatar en muslim,
men inte tänker på att de har fel regim.
och det är deras mål att alla männ och kvinns
ska överge sin tro och närma sig islam,
till detta får de hjälp av mer än én imam.
Nej, det får inte ske, låt var och én få ha
sin egen lilla Gud, det tycker jag är bra,
för ingen av oss vet - det finns kanske ingen Gud,
men vi kan ändå tro och skapa egna bud:
att tro på kärleken, att visa empati,
att inte ta till våld, försaka tyranni,
att bara göra gott, behandla alla väl,
det gör att du får frid i hjärta och i själ.
Islam är ju en tro som blivit som en drog,
den styrs med hårda tag av de som makten tog,
men ändå finns det folk som orättvisan ser,
fast de betaler dyrt och många finns ej mer.
Rasisterna är folk, som hatar en muslim,
men inte tänker på att de har fel regim.
Blott en dröm.
Så länge en karl i "Givakt" vill stå
framför en sketen korpral,
så länge han även i takt vill gå
till blåsorkesterns skval,
så länge vill drömmen om fred på vår jord
blott vara en dröm - en lek med ord.
framför en sketen korpral,
så länge han även i takt vill gå
till blåsorkesterns skval,
så länge vill drömmen om fred på vår jord
blott vara en dröm - en lek med ord.
Gustavs vise (1997)
En ting vil I aldrig glemme
- denne lykkelige stund,
lyden af en börnestemme
fra en lille bitte mund.
En lille dreng, så späd og uden egen vilje,
så hjälpelös han er på livets förste tilje.
Så giv ham knus og kram,
for det er ingen skam,
det gör man i en lykkelig famillie.
- denne lykkelige stund,
lyden af en börnestemme
fra en lille bitte mund.
En lille dreng, så späd og uden egen vilje,
så hjälpelös han er på livets förste tilje.
Så giv ham knus og kram,
for det er ingen skam,
det gör man i en lykkelig famillie.
Alexanders visa (1996)
På 3-årsdagen.
Vår Alexander föddes i Skånestaden Lund
och mamma Anne nöddes iväg i sista stund.
Du var så klen och späd, en gren på livets träd,
som med för tidig ankomst trots allt blev frisk och sund.
Du växte till i styrka och skulle ha ett namn,
till dop i farmors kyrka du bars i Christels famn.
I kyrkans vackra sal sa Mona i sitt tal
att den som tror på Jesus han kommer rätt i hamn.
Med mamma och med pappa du många kyrkor ser,
men du vill bara klappa, när alla andra ber.
Du kan nog ej förstå och tycker väl som så:
"Musik och sång är bättre, så spela lite mer".
På dagis gör ni saker i lera - det är kul,
du gjorde fina stakar, som farmor fick till jul.
Att måla det är roligt, det gör ni också där
och du kan redan skilja på röd och blå och gul.
Du ofta farmor saknar och sover här nån natt,
när du på mor'nen vaknar, du smyger som en katt
och kryper sedan opp, du smeker hennes kropp
och hon blir glad och lycklig, för du är hennes skatt.
Vår Alexander föddes i Skånestaden Lund
och mamma Anne nöddes iväg i sista stund.
Du var så klen och späd, en gren på livets träd,
som med för tidig ankomst trots allt blev frisk och sund.
Du växte till i styrka och skulle ha ett namn,
till dop i farmors kyrka du bars i Christels famn.
I kyrkans vackra sal sa Mona i sitt tal
att den som tror på Jesus han kommer rätt i hamn.
Med mamma och med pappa du många kyrkor ser,
men du vill bara klappa, när alla andra ber.
Du kan nog ej förstå och tycker väl som så:
"Musik och sång är bättre, så spela lite mer".
På dagis gör ni saker i lera - det är kul,
du gjorde fina stakar, som farmor fick till jul.
Att måla det är roligt, det gör ni också där
och du kan redan skilja på röd och blå och gul.
Du ofta farmor saknar och sover här nån natt,
när du på mor'nen vaknar, du smyger som en katt
och kryper sedan opp, du smeker hennes kropp
och hon blir glad och lycklig, för du är hennes skatt.
Lille William (1992)
Birthes god natt visa.
Lille William, lillebror
sova ska för att bli stor,
den som inte sova vill
kan i växten helt stå still.
När du ligger vid mitt bröst
får du både lugn och tröst,
inget kan dig störa nu,
om en stund så somnar du.
Mommys pojke go' och fin,
lika söt som vår Charlene,
börjar nicka till så smått
för att sedan sova gott.
Nu så sover du så sött,
drömmer ljuvt i rosenrött,
i din säng jag lägger dej,
släcker ljuset och säger "hej".
Lille William, lillebror
sova ska för att bli stor,
den som inte sova vill
kan i växten helt stå still.
När du ligger vid mitt bröst
får du både lugn och tröst,
inget kan dig störa nu,
om en stund så somnar du.
Mommys pojke go' och fin,
lika söt som vår Charlene,
börjar nicka till så smått
för att sedan sova gott.
Nu så sover du så sött,
drömmer ljuvt i rosenrött,
i din säng jag lägger dej,
släcker ljuset och säger "hej".
Anna Charlene (1990)
Anna Charlene, lillflickan min,
lyssna på sången, för sången är din.
Sött i din vagga ligger du nu,
sången dig lugnar, snart somnar du.
Anna Charlene, duktig och fin
somnar nog fort till den här melodin.
(1991)
Anna Charlene, älsklingen min,
min lilla guldklimp, mitt hjärtas rubin,
ingen så gullig, ingen så kär,
av allt i livet du det bästa är.
Anna Charlene, lilla jasmin,
mors lilla blomma så underbart fin.
lyssna på sången, för sången är din.
Sött i din vagga ligger du nu,
sången dig lugnar, snart somnar du.
Anna Charlene, duktig och fin
somnar nog fort till den här melodin.
(1991)
Anna Charlene, älsklingen min,
min lilla guldklimp, mitt hjärtas rubin,
ingen så gullig, ingen så kär,
av allt i livet du det bästa är.
Anna Charlene, lilla jasmin,
mors lilla blomma så underbart fin.
Birthes tack till fröken Danielsson 66)
Fröken lilla,
nu vi vilja
raskt till saken gå.
Vi i denna visa
vill vår fröken prisa.
Fast vi bråkat
har vi råkat
lära nåt ändå.
Kära fröken,
livets öken
har du fruktbar gjort.
Lärt oss så och skörda,
bära livets börda,
pojke, jänta
lärt att glänta
på sin kunskaps port.
Kunskap väger
och vi säger
tack för vad vi fått.
Du har varit trägen
när du visat vägen
in bland snåren
de tre åren
vi för dig har gått.
nu vi vilja
raskt till saken gå.
Vi i denna visa
vill vår fröken prisa.
Fast vi bråkat
har vi råkat
lära nåt ändå.
Kära fröken,
livets öken
har du fruktbar gjort.
Lärt oss så och skörda,
bära livets börda,
pojke, jänta
lärt att glänta
på sin kunskaps port.
Kunskap väger
och vi säger
tack för vad vi fått.
Du har varit trägen
när du visat vägen
in bland snåren
de tre åren
vi för dig har gått.
Sunday, April 18, 2010
Johnys visa (1965)
"Lillebror"
I vårt kök en fluga bor,
den kommer fram ibland.
jag kallar den för "Lillebror"
och matar den för hand.
Att hitta den är inte lätt,
den flyger hit och dit,
den är så liten och så nät
vill ha en sockerbit.
I skålen upp den kryper sen,
men sockret det är slut.
Nu tvätter den sina ben,
det ser så roligt ut.
Nej, titta där, jag tror den fann
nåt gott i alla fall,
nu flyger den så gott den kan
bort på min blåa pall.
I vårt kök en fluga bor,
den kommer fram ibland.
jag kallar den för "Lillebror"
och matar den för hand.
Att hitta den är inte lätt,
den flyger hit och dit,
den är så liten och så nät
vill ha en sockerbit.
I skålen upp den kryper sen,
men sockret det är slut.
Nu tvätter den sina ben,
det ser så roligt ut.
Nej, titta där, jag tror den fann
nåt gott i alla fall,
nu flyger den så gott den kan
bort på min blåa pall.
Till min dotter (1965)
Sök ej lyckan i dyra kläder,
ej i sol och vackert väder,
sök den ej på bergets topp,
ej i flärd och ej i pop,
sök den ej i stora massan,
ej i stinna penningkassan,
sök den ej i himlens skyar
ej i städer, ej i byar,
sök den ej i flod och älv,
sök och finn den hos dig själv.
ej i sol och vackert väder,
sök den ej på bergets topp,
ej i flärd och ej i pop,
sök den ej i stora massan,
ej i stinna penningkassan,
sök den ej i himlens skyar
ej i städer, ej i byar,
sök den ej i flod och älv,
sök och finn den hos dig själv.
Mitt lilla solsken är du.
När himlen blir mörk och dyster
och molnen hotfulla gå,
då lyser du upp lilla syster
så himlen åter blir blå.
Mitt lilla solsken är du.
När höststormen går kring vårt hus
så bitande kall och snål,
du tänder i hjärtat ett ljus,
du sommarens glada symbol.
Mitt lilla solsken är du.
Nu vintern sin vita kappa
från vinden snart hämtar ner.
Den värme du skänker din pappa
är den som solen ej ger.
Mitt lilla solsken är du.
Juli 1965.
och molnen hotfulla gå,
då lyser du upp lilla syster
så himlen åter blir blå.
Mitt lilla solsken är du.
När höststormen går kring vårt hus
så bitande kall och snål,
du tänder i hjärtat ett ljus,
du sommarens glada symbol.
Mitt lilla solsken är du.
Nu vintern sin vita kappa
från vinden snart hämtar ner.
Den värme du skänker din pappa
är den som solen ej ger.
Mitt lilla solsken är du.
Juli 1965.
Saturday, April 17, 2010
Vårkänslor.
Jag sitter på går'en
och njuter av våren,
jag tittar på växter som blommar
och tänker att snart är det sommar.
och njuter av våren,
jag tittar på växter som blommar
och tänker att snart är det sommar.
Dagens väder
Idag är det blåsigt och himlen är grå,
inte så roligt vara ute och gå;
bäst vara hemma och vänta en stund,
sen kommer barnbarnet hit ifrån Lund
och då blir himlen åter blå.
inte så roligt vara ute och gå;
bäst vara hemma och vänta en stund,
sen kommer barnbarnet hit ifrån Lund
och då blir himlen åter blå.
Friday, April 16, 2010
Drottningfödelsedag.
Idag den 16 april fyller Danmarks Drottning Margrethe70 år och vi var med på kalaset, som började redan igår, fast det var på teven.
Sunday, April 11, 2010
Liv eller död.
När jag idag satt nere på gården såg jag hur gråsparvarna slogs med varandra om maten i fågelholken och koltrasterna plockade smulor som låg på gräsmattan. Även i djurvärlden är livet en kamp mellan liv och död.
Friday, April 9, 2010
9 april 1940.
Idag för 70 år sen gick tysk militär över gränsen till Danmark och ockuperade landet i 5 år.
Monday, April 5, 2010
Annandagpåsk
Det är inte ofta jag dricker snaps, det är nog bara till jul, påsk och midsommar. Då tycker jag man ska festa lite extra och det gjorde jag idag på Annandag Påsk.
Sunday, April 4, 2010
Påskdagen.
Idag hade vi besök av son och sonson samt dotterdottern från Lund med en manlig vän från Tyskland. Vi åt middag och drack eftermiddagskaffe. Samtalet försiggick på engelska.
Påsklördag.
Moster Tora och Moster Maj-Britt kom och åt middag med oss. Sen kom son och sonson till eftermiddagskaffet.
Friday, April 2, 2010
Långfredagstur.
I förmiddags kom sonen och körde oss på en påskrunda. Vi stannade till och åt middag på Hurvas Gästgivaregård. Sen fortsatte vi till Hörby kyrkogård där han satte ljus i lyktorna på graven. Efteråt åkte vi till Lund där sonen bjöd på eftermiddagskaffe på ett italienskt utecafé. Jag råkade sätta mig precis under högtalarna med skrällig musik. Hemskt!
Efteråt strosade vi runt på Lunds gator och jag mindes då jag bodde här 1949. Sen åkte vi hem efter en lång och trevlig dag. Tänk om alla hade en så omtänksam son.
Efteråt strosade vi runt på Lunds gator och jag mindes då jag bodde här 1949. Sen åkte vi hem efter en lång och trevlig dag. Tänk om alla hade en så omtänksam son.
Subscribe to:
Posts (Atom)