Jag minns 70-talet.

På hösten 1972 började min mor få besvär med att gå och fick efterhand smärtor i ryggen. Hon åkte till sjukhuset i olika omgånger och fick genomgå röntgenbehandlingar. Efter en tid kom en sköterska hem och gav henne sprutor. Då började vi ana vad det var frågan om. När hon sen skulle börja med strålbehandling förstod vi. Far hade talat med läkarna, som inte gav något hopp, det var bara en tidsfråga. Den 6 augusti, när jag kom hem från jobbet, var det första makan sa:"Farmor är död!".

Påsken 1974 hade far det så dåligt att han lades in på vårdhemmet i Albanigade. Han hade tidigare ramlat i Kongensgade och fått hjälp av en dam. Han hade också börjat beté sig besynnerligt, bl a hade han spikat fast mattorna på golven. Vi fick nycklarna till lägenheten, för vi skulle bo där och börja packa ner sakerna efter mor och far.Han hade inga möjligheter att klara ett boende ensam.