Hans Tausensgade.

Hans Tausensgade är hotellgatan i Odense.I ena ändan låg Hotel Axelhus och i andra låg Hotel Windsor. Mellan dessa låg Hotel Garni och Höjskolehotellet, som låg granne med huset där vi bodde. Här var militären förlagda när de hade sina "Efterårsmanövrer" och då tyckte jag det var roligt att titta på, när de hade materialvård och stod och putsade sina stövlar och vapen inne på hotellets gård. Idag heter "Ydes Hotel" - om det nu finns kvar när jag skriver detta.

Vi bodde till vänster i porten; till höger bodde Henriksen, som var teatermålare på Odense Teater. På andra våningen bodde ett ungt äktepar som ofta grälade med varandra och förde oväsen. På fjärde våningen i den andra trappan bodde en jämngammal kamrat, Kaj Christensen. Vi lekte hos varandra, men jag minns inte att vi lekte utomhus. Jag minns dock att jag tyckte han luktade pepparkakor. Inne på gården låg ett gårdshus. Här bodde två pojkar och vi spelade ofta "Land" tillsammans på en jordbit i trädgården. Det är en lek, där man har ritat en fyrkantig ruta och sen kastar man en dolk och beroende på hur den sätter sig i marken drar man ett streck tvärsöver och har då erövrat en bit land.

Längre bort i gatan, i nummer 13, bodde Kurt Albrektsen, som bodde hos sin mor och morfar, liksom jag hade gjort hos min mor och morfar, men han hade ingen mormor.Vi lekte mycket med varandra och byggde lådbilar tillsammans med Lasse i Slotsvänget, en liten sidogata till Hans Tausensgade. I den gatan låg "Fröken Hörlycks Skole", som var en privatskola.

Där låg också "Höjskolehjemmet", utanför vars fönster vissa människor tiggde mat och fick med sig ett smörgåspaket, bl a "fulde Karl", som vi oftas såg komma vinglande i gatan, med snuset rinnande från mungiporna. Längst ner i gatan bodde en man, jag tror han var representant, och när han kom hem på kvällen tog han en handfull mynt ur fickan delade ut femöringar till alla barnen som lekte där. På den tiden var det vanligt att barnen lekte på gatan, det fanns inte så många biler.

På hörnet av Slotsvänget fanns en liten mjölkbutik där barnen köpte sitt "slik" (snask). En "flödekaramel" (kola) kostade
1 öre och ett "strömpebånd 5 öre. Det sistnämnda var ett lakrits som såg ut som de strumpeband vi barn använde och som man fäste i strumpor och livstycke för att hålla strumporna uppe.