About Me

I Danmark er jeg født” skrev H.C. Andersen “Jag är ganska mager om bena” skrev Nils Ferlin Dessa två påstående kunde lika gärna gälla mig. Jag föddes i Odense liksom H.C.A. Jag är också mager om bena, “tillika om armar och hals”, men sen upphör likheterna. Jag kom till Sverige 1947, började jobba i Hörby, där jag träffade min maka. Vi gifte oss 1953, alltså för 57 år sedan och har en dotter i Texas med make och en son. I Malmö har jag en son och i Lund hans son samt dotterns flicka.

Tuesday, January 5, 2010

Om att vara rolig (1966)

Det är en stor konst att vara rolig! Om det inte vore det kunde ju vem somhelst vara rolig - och det vore väl inte roligt. I många år har Hasse och Tage roat oss. De har stått högt på listan över rolighetspersoner. En annan Tage var, förutom att vara rolig, även statsminister, men i slutet av sextiotalet började man att tröttna på honom och 1969 fick han sluta som statsminister efter 23 år som rolighetsminister.Så länge står nog inte Olof pall - me´såna roligheter som han serverar. Han verkar mer oroande än roande. Höstens färger brukar gå i gult och rött, och att hösten i år blir extra mycket röd hoppas säkert Palme, men då gäller det att i tid ha målet klart och sen ...på med pilen Palme ("På med pilen Palle" var ett danskt TV-program). Annars kan det istället för röd bli svart september, med tanke på valet.

En humor som vi importerat från Amerika är sjuk humor, men den verkar inte klok, den är helt crazy. Jag förstår inte det roliga med den, ingen tycker väl att det är roligt att vara sjuk, men som sagt, den kommer från Amerika. Från Afrika kommer så kallad svart humor. Röd humor (rysk) finns inte och inte heller brun (tysk), det märkte vi i Danmark under kriget.

Bland humoristerna finns de så kallade, fast inte alla är kallade, skrivbordshumoristerna, de som har skrivbordslådorna fulla med roliga och kul saker, sm de då och då presenterar i någon tidning, ibland i någon skämttidning, men jag tycker det är "oförskämt" att saxa ur tidningar och lägga i skrivbordslådan,för att sen plocka fram dem och sälja dem till andra tidningar, men folk skrattar,inte åt skrivbordshumoristen, utan åt det åt det som fanns i hans låda, för det var roligt. "Ja, det var meget morsomt", som engelsmännen säger, när de lärt sig danska.

Det är vanligt att tidningsfolk saxar roliga historier, fast en del sexar räliga historier. Idag rör sig det mesta om sex. Slår man upp sin tidning vimlar det med sexbrudar på varannan sida, inte bara på sidan sex. I den danska tidningen "Se og hör" har de sexbruden på sidan nio och kallar henne för "Side 9 pigen". Förr var den enda bilden, som hade anknytning till sex, bilden på en mamma som fått sexlingar. Att detta enorma intresse för sex växte fram på sextiotalet är kanske förklarligt. Även på film och i TV handlar det om sex, fast i TV har de varit allsidiga och växlat mellan "Halv sju" och "Vi i femman". Radion kör med "Tio i topp" och "Fem på försök".

Till och med på krogen sexas det. Där tittar dom ju stort om man inte beställer en sexa snaps till sin skinka med rödkål och sen när man ska sätta tänderna i skinkan, dyker det upp en sexig jänta, som börjar oja sig och kråma sig mellan borden. Ja, så nära kommer hon att man övervägar om man ska sätta tänderna i skinkan med rödkål eller i skinkan utan rödkål. I våra fängelser lär det numera finnas särskilda besöksrum för intim samvaro och nu kräver den svenska soldaten att även han ska få ha sin fästmö hos sig över natten och det är ju inte mer än rätt, både marinen och flyget har ju sina sextanter.

Från sex till synd (många anser det vara samma sak och det är synd).
Det talas så mycket om "Den svenska synden", men det märkligaste den är att man inte träffar på den i Sverige. Vill man uppleva den svenska synden måste man resa utomlands, t ex Hamburg eller Mallorca, och det är synd. Förresten lär alla turister, som brukar resa till sådana ställen, ha bildat ett "syndikat", som kallas SSU (Svenska synden utomlands).

Från sex och synd till sup. Enligt vad jag har hört har medicinalstyrelsen släppt ut en ny sorts babletter mot dryckenskap, som der hette förr i världen. Tabletterna heter CEPHOFAN och geges av den spritgalne gubbstruttens maka efter spritkonsumtionen. När han sen har varit ute och slagit runt och kommer hem till gumman får han Cephofan. Nu är det ju inte bara gubbar som super, intresset för sprit har spritt sig till ungdomen och ungdomsfylleriet bara ökar. Här har vi vuxna en uppgift att "fylla".
Vi får se till, när vi gör våra dagliga inköp på Systemet, att det inte finns någonting över till ungdomen. Vi har genom "Rädda Barnen" hjälpt många barn i nöd. Idag gäller det "Rädda ungdomen från död!" Med ett bra system går det för sig. Att dricka sprit i samband med bilkörning inte går borde vilken vettig människa som helst begripa. Ändå finns det bilförare som inte kan låta bli flaskan. Till dem vill jag säga: Drick aldrig sprit när ni kör bil.
Kör in till trottoarkanten eller, om ni kör på landsvägen, in på vägrenen, stanna bilen, stäng av motorn, Ta sen 3-4 klunkar, det sätter fart på blodomloppet och ni känner er genast lite piggare, sen ner med flaskan, på med motorn och full fräs, så dröjer det inte länge förrn ni hunnit fatt den där jäkeln i Merzan som för en stund sen skulle visa upp sig och tutade som en galning, när han susade förbi er lilla folkvagn och då ska han få Cephofan. In under bakre kofångaren och sen ett nacksving och ner i diket med honom. Där kan han ligga och fundera över hur man betér sig i trafiken.

No comments: