En envis son och en påstridig far

På min väg ut från Caroli i Malmö Mötte jag Män Med Mäktiga Musta scher, Mongoler Månne? Malmö är ju en samlingsplats för all världens folkslag.
Vid utgången hade pojken bara fått ena armen i jackan, den andra fäktade han fortfarande med.. Jag ställde mig lite avsides och tittade på och beundrade mamman
för hennes tålamod. Då stannade två äldre damer till och den ena undrade om hon kanske kunde hjälpa henne, för han är väl inte farlig, undrade hon.
Farlig, sa mamman, nej, men farlik. Damen tittade oförstående på mamman och det förstår man ju. Jo, sa hon, han är lik sin far, lika envis! Häromdan skulle vi tillsammans
med min man gå en runda längs kanalen. Jag sa till honom att ta på sig en extra tröja, för det var kallt. Nej då, det behövs inte, så kallt är det inte, sa han. Jo, det är bara
12 grader och solen har gått ner och dessutom är vi ju bara i april månad, sa jag. Asch, jag kommer inte att frysa, man är väl en viking, sa han, envis som han är.
Ja då så, gör som du vill, men klaga inte för att du fryser, sa jag och vi gav oss iväg. När vi promenerat en stund och njutit av den skira grönskan och vårblommorna längs
kanalen kände jag att det började bli kyligt, men sa ingenting utan frågade honom: Du fryser väl inte? Nej då, inte alls, svarade han. Så småningom kom vi fram till Östergatan,
där vi fortsatta mot Drottningstorget, och när vi skulle passera ett litet kafé stannade han upp, tittade på mig och sa: Skulle det inte smaka med en kopp varm choklad? Jag bjuder!